Här fylls saltlagret på inför vintern

Här fylls saltlagret på inför vintern
Upp till 30000 ton salt lastas ut varje vinter. Foto: Peter Fredriksson

Ny fylls lagren av vägsalt för att det inte ska bli saltbrist som för några vintrar sedan.
En av saltdepåerna finns i Åhus Hamn där Svevia hanterar drygt 30 000 ton.

Det råder en febril aktivitet i Åhus Hamn där långa rader med fartyg ligger längs kajerna.
Stora kranar svänger in över fartygen och lyfter sedan ned lasten till kajen för vidare distribution till slutkunderna. Som en av södra Sveriges största bulkhamnar handlar det ofta om att lossa gips, växtnäring och råvaror till djurfoder som importeras av svenska tillverkare.
– Under den kommande tiden väntar vi in fem eller sex båtleveranser av vägsalt, säger produktionschef Roberto Zigante när vi träffas på kajen.

Även om det blåser en frisk sydostlig vind är det inte mycket som tyder på att vintern skulle vara i annalkande, snarare tvärtom. Temperaturen ligger en bra bit över tio grader och solen värmer rejält. Allt sedan 2002 har hamnen lagerhållit stora mängder vägsalt för dåvarande Vägverkets räkning, som använde Åhus Hamn som ett centrallager för södra och mellersta Sverige.

På den tiden kom det mesta av saltet från Tyskland och i viss mån även från Ryssland. Under en period gick speciella salttåg i pendeltrafik mellan hamnen och olika depåer runt om i landet.

Sedan 2006 är det Svevia som nyttjar Åhus hamn som en av flera importhamnar och lagringsstationer, och nu handlar det uteslutande om vidaredistribution med lastbil.
– Våra lager har halverats sedan vi hade dåvarande Vägverket som uppdragsgivare. I dag hanterar vi cirka 30000 ton om året för Svevias räkning.

Åhus Hamn tar årligen emot cirka 500 lastfartyg där drygt hälften kommer med bulkgods som gips, gödning och foderråvaror till bland annat Lantmännen och Svenska Foder. När det gäller containerfartyg handlar det huvudsakligen om export. En stor del av containrarna innehåller Absolut vodka, vilket beror på att Absolut Company har sin produktionsenhet i Åhus.

Roberto Zigante menar att konkurrensen mellan hamnarna på både bulk- och containersidan är stor men att val av hamn även påverkas av priset på landtransporterna. I likhet med andra hamnar är man helt beroende av hur bra det går för kunderna och under den senaste finanskrisen minskade volymerna av de flesta varor, med undantag för foderimporten som är tämligen stabil i Åhus.

Den nya kranen av typen Mantsinen R95 klarar i och för sig ett lägre tonnage i skopan men har å andra sidan en snabbare svängcykel. Saltet forslas sedan in så fort som möjligt in i det 3200 kvadratmeter stora salttältet, där det är skyddat för väder och vind. Även om nederbörd inte förstör saltet så är det ändå en fördel om det är så torrt som möjligt. Blir det blött bildas en hård yta som gör det svårare att hantera.

Tältet är ännu inte fyllt av salt, det kommer att fyllas på kontinuerligt under den kommande månaden.
Beroende på Svevias prognoser och inköp kan tältet rymma upp till 35000 ton.
– Vår uppgift är att lasta av saltet från fartygen, lagerhålla det och sen lasta det på lastbilarna som transporterar ut det till användningsområdet i Skåne, Småland och Blekinge. Vintertid kan det innebära att vissa dagar är det långa rader av lastbilar som står och väntar. Andra dagar är det lugnt och stilla, säger Roberto Zigante och berättar att arbetsgången är densamma.

Lastbilarna väger in tomma, lastas och väger ut medan all rapportering till Svevia sköts av Åhus hamn.
– Vi har dagar då vi lastar ut över 1700 ton, men då har vi båda lastarna igång hela dagen, säger han.

 

 

Svevia är en av Sveriges största förbrukare av vägsalt.
En normal vinter pytsar man ut upp till 200000 ton på våra vägar.
– Det går åt en hel del, konstaterar Karl Schneider som är inköpsansvarig på Svevia som sköter drift och underhåll av vägar åt statliga, kommunala och privata aktörer och har i den rollen blivit en stor inköpare av vägsalt.

I viss mån säljer men även saltet vidare, men cirka 90 procent av de inköpta mängderna används inom den egna organisationen. Till skillnad från konkurrenterna som köper in vägsalt av olika distributörer har Svevia valt att kontrollera hela kedjan, från producent till slutkonsument.
– Vi handlar upp saltet direkt av de företag som producerar saltet. För vår del innebär det framförallt europeiska och nordafrikanska, säger Karl Schneider som ser flera fördelar med att vara med hela vägen.
Dels ger det möjlighet att jaga kostnader eftersom färre mellanhänder är inblandade. Men sen ger även de stora volymerna att de får en ökad leveranssäkerhet, vilket visat sig vara viktigt under de senaste åren.

De stora saltfartygen som går i skytteltrafik mellan Sverige och leverantörerna angör ytterligare 14 hamnar längs hela den svenska kusten för att minimera vägtransporterna så långt det är möjligt. Skulle det uppstå saltbrist i någon del av landet finns det en beredskap att omfördela lagren mellan de olika depåerna.

Inom Svevia driver man flera projekt tillsammans med bland andra Trafikverket som syftar till att minska saltanvändningen utan att ge avkall på säkerheten. Tidigare strödde man saltkornen direkt på vägbanan oavsett väderlek, vilket visat sig vara ett slöseri med resurserna. Under de senaste åren har man gått över till att använda olika saltlösningar som hälls ut direkt innan halkan uppstår.
– De lokala väderleksrapporterna har blivit betydligt mer tillförlitliga samtidigt som kunnandet om exakt när och var halkan uppstår blivit bättre. Allt sammantaget gör att vi kan gå ut med våra åtgärder i rätt tid.
– Att salta för tidigt innebär att jobbet måste göras om. Och saltar vi för sent när det redan bildats is på vägbanan går det åt mer saltlösning för att smälta isen.

Relaterade artiklar

Åkeriföretagens ”allvarliga situation” kan drabba byggleveranser
Bellman Group köper Norrvidinge
Förlorar ersättningstvist efter vägunderhåll
Världsunik elväg invigdes