”Hela kvarter kan rasa samman”

”Hela kvarter   kan rasa samman”
I Stockholm försenas och fördyras ständigt stora projekt. Inger Holmqvist, plandirektör vid länsstyrelsen är vass i sin kritik. <br></br> — Samhällsbyggnaden styrs av ett regelverk som inte går att förstå sig på. Lösningen är inte att ständig

De nya stadskvarteren kring Norra station i Stockholm ska byggas på Sveriges mest trafikerade europaväg. På leden transporteras farligt gods. Som dynamit. Om något går fel kan ett helt kvarter rasa.

Som plandirektör på länsstyrelsen är det Inger Holmqvists uppgift att bevaka att människors hälsa och säkerhet vid större byggprojekt.

På hennes kontor finns ritningar över större byggprojekt. Där finns också ett ”frustrationsdokument” — ett arbetsmaterial med synpunkter på hur regelverket för samhällsbyggnad fungerar i praktiken, som hon och hennes medarbetare författat. Inger Holmqvist tar processerna kring Citybanan i Stockholm som exempel på hur olika regelverk och myndigheter samverkar — och motverkar — varandra.

— Citybanan borde bli föremål för en haverikommission, där man kan belysa hur prövningar av ett stort samhällsbyggnadsprojekt regleras. Då framgår också vad det är som bör ändras, anser Inger Holmqvist.

För varför verkar arbetet med Citytunneln i Malmö ha gått som på räls medan Citybanan i Stockholm ständigt stöter på nya problem? När det finns ett regeringsbeslut fattat om tillåtlighet enligt miljöbalken, så borde det vara vägledande för instanserna under, men så är det inte, konstaterar Inger Holmqvist.

Beslut ska vara begripliga och förutsägbara, det är viktigare än att de kommer snabbt, anser hon. Att riktigt stora samhällsbyggnadsprojekt kan ta tid att processa är inte konstigt, det handlar trots allt om svåra och mycket komplexa frågor. För att något ska genomföras måste det vara tekniskt, juridiskt, politiskt och ekonomiska möjligt. Allt ska falla på plats på en gång och så blir det inte så ofta.

— Ibland är det bra att det går långsamt, annars hade hela nedre Norrmalm varit rivet vid det här laget, säger Inger Holmqvist.

Men även små, till synes enkla byggärenden kan vara svåra att förutse utgången av. Inger Holmqvist säger att hon fasar för att sitta på en middag och få frågor från en bordsgranne som funderar över att bygga på sommarstugetomten.

-Sanningen är att jag inte alltid kan besvara ens de enkla frågorna. Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem.

Inger Holmqvist kallar det för systemfel. Hon menar att lagstiftningarna, framför allt miljöbalken och plan- och bygglagen, samverkar som ett stånd på Gröna Lund där man ska slå med en hammare på grodor som poppar upp. Slår man på en groda så sticker nästa upp, men var och när går inte att förutse.

Hon har rötterna i Småland, är utbildad landskapsarkitekt och sedan snart två år tillbaka plandirektör vid länsstyrelsen i Stockholm. På golvet i hennes arbetsrum står en whiteboard med texten ”Inger är bäst” i jättebokstäver bredvid teckningen av en glad gris. Bakom verket står Lotta, yngst och rödhårigast av de tre döttrarna, ”hon tyckte kanske att mamma behövde peppas lite” säger Inger Holmqvist och ler.

Men det som täcker hennes arbetsbord vid intervjutillfället är inget som föranleder leenden, snarare bekymrat rynkade ögonbryn. Där ligger ritningar och handlingar som berör Norra Stationsområdet. De nya stadskvarteren ska byggas på en överdäckning av Sveriges mest trafikerade europaväg. På genomfartsleden transporteras även farligt gods — dynamit, till exempel.

— Om något exploderar i tunneln så kan i värsta fall hela kvarter rasa samman, det har vi påpekat för Stockholms stad. Det står mycket lite om detta i deras utlåtande, säger Inger Holmqvist.

En medarbetare kommer in för att byta några ord om vilket nästa steg ska bli. En av länsstyrelsens uppgifter är att bevaka hälsa och säkerhet i kommunernas planering, något som inte alltid är så lätt.

— Norra Stationsområdet är ett angeläget projekt. Men för att det ska bli genomförbart ska konsekvenserna studeras noga och tillräckliga försiktighetsmått vidtas. Svåra avvägningsfrågor måste lyftas fram i den politiska diskussionen och inte döljas, säger Inger Holmqvist.

I Sverige har markanvändningen till stor del reglerats genom politiska beslut, medan det i många andra länder snarare är en fråga om juridik. Nästa år väntas en smärre kursändring för svensk del, prövning av planer och bygglov ska skötas i miljödomstolarna. Det framgår av miljöprocessutredningens delbetänkande som presenterades före sommaren. Fler delbetänkanden kommer under hösten.

Inger Holmqvist är kritisk mot det lapptäcke av utredningar – miljöprocessutredning, byggprocessutredning, miljöbalkskommitté, PBL-kommitté som var och en för sig ser på lagstiftningar och kommer med förslag till förändringar. En lapp här och en lapp där, i stället för att frågor som hänger ihop behandlas i ett sammanhang.

— Men åtgärder som är långsiktiga och stärker systemet står inte högt upp på den politiska agendan, konstaterar Inger Holmqvist.

Hon tillägger att den haverikommission som hon efterlyser förmodligen inte skulle vara politiskt intressant. Men det finns andra åtgärder som skulle förenkla samhällsbyggnadsprocesser, till exempel att ett ärende inte ska kunna överklagas i flera olika processer.
När det gäller Citybanan kan två olika planer överklagas: järnvägsplan och detaljplan. Dubbelprövningar blir kostsamt för samhället, det skulle räcka att få sin sak prövad en gång, anser Inger Holmqvist.

Vad ser du fram emot att ta itu med under hösten?
— Vår ständiga utmaning är att hinna med och ha en bra dialog med kommunerna kring det som sker i länet. Dessutom ska det bli intressant att tränga in lite djupare bygg- och miljöprocessutredningarna, som jag än så länge bara läst sammanfattningarna av. Jag har hört några positiva omdömen om utredningarna. Även om allt inte verkar lika genomtänkt, kanske kan det bli ett hyfsat slitstarkt lapptäcke.

Inger Holmqvist

Yrke: Plandirektör vid länsstyrelsen i Stockholm, landskapsarkitekt.

Ålder: 45 år.

Familj:sambo med Lars som bland annt arbetar på KTH, tre döttrar.

Bor:Södermalm.

Övrigt: Tuff och uthållig innebandyspelare.

Relaterade artiklar

Klartecken för omdiskuterat bygge i Stockholm city
Ukrainakriget ger svårt prognosläge
Minskat byggande förutspås när investeringsstödet slopats
Skellefteå bygger bro i trä