Allt fler känner av en machokultur. Men bakom ökningen kan en god nyhet dölja sig, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Min första reaktion var besvikelse. När vi i Byggcheferna nyligen mätte machoindex för andra gången såg vi att utvecklingen gått bakåt: sedan första mätningen, 2020, hade vår machosiffra stigit från 46 till 50 procent.
Siffran gällde samhällsbyggnad i stort och byggde på svar från branschens chefer. Allra värst var det inom bygg och anläggning – den delbransch där jag själv jobbar – som hade gått från 47 till 52 procent. Fler än tidigare kunde alltså vittna om kränkande jargong, diskriminerande skämt och svaghetsförakt. Inte konstigt att man blev frustrerad.
Men vad beror ökningen på? Varför blir det fler – inte färre – som upplever en machokultur inom samhällsbyggnad? En förklaring kan finnas i pandemin: när vi har behövt ägna mer tid åt att hantera hemarbete, nya arbetssätt och mer omfattande rapportering har de långsiktiga frågorna hamnat i skuggan. Men jag tror också att det finns en annan, mer hoppfull orsak.
För tio år sedan pratades det väldigt lite om hur branschen påverkas av mansdominansen och de mansnormer som den skapar. I dag har många fler de glasögonen på sig. Dels för att normer förskjuts över tid (en yngre generation är mer uppmärksam på sådant som en äldre generation aldrig har tränats i att uppmärksamma), dels för att frågan diskuteras mycket mer.
Att siffran stigit inom bygg skulle alltså kunna tolkas som att vi blivit mer medvetna om problemet. Att vi har fått mer kunskap och blivit mer uppmärksamma på machosignaler. Att vi helt enkelt blivit bättre på att se kopplingen mellan machokultur och branschproblem som olyckor, ohälsa, byggfel och kompetensbrist.
Det här är förstås ett arbete som fortfarande pågår. Att utbilda en hel bransch tar tid. Det kan därför vara så att vårt machoindex kommer fortsätta att stiga, i takt med att vår kunskap fortsätter att öka, innan det kan vända nedåt. Första steget mot förändring är ju att förstå problemet. Det andra är att agera för en lösning. Ett stigande machoindex kan därför, paradoxalt nog, vara bra på kort sikt.
När pandemin har lagt sig och alla återvänder till våra arbetsplatser ser jag en gyllene chans att sätta nya, fräscha spelregler tillsammans. Där kan machoindex hjälpa oss att lyfta problemet och få kraft att skapa förändring.
JEANET CORVINIUS
Ordförande, Byggcheferna
