För att uppnå målen om noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045 planerar staten att införa ett nytt gemensamt tekniskt system för klimatdeklarationen som beräknar hur stora utsläpp av växthusgaser som varje ny byggnad orsakar.
Boverket jobbar nu fram hur det tekniska systemet ska fungera, och inom sex månader väntas de presentera förslaget för regeringen.
Bygg- och fastighetssektorn svarar idag för 18 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, 11 miljoner koldioxidekvivalenter, och senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp alls av växthusgaser. Detta mål har riksdagen beslutat.
Lösningen på detta jätteproblem är en marknadsdriven utveckling där framför allt byggherrarna nu ska få nya verktyg för att ställa allt tuffare krav på entreprenörer och byggmaterialindustrin att leverera nya byggnader med allt lägre koldioxidutsläpp.
Med hjälp av nya smarta kontrollsystem för allt byggmaterial och själva byggprocessen ska det bli möjligt att beräkna exakt hur stora utsläpp av växthusgaser som varje ny byggnad orsakar.
Boverket ska inom sex månader presentera ett tekniskt system för regeringen och ett regelverk för det tekniska systemet som ska göra det möjligt att på lång sikt nå målen. Byggvärlden har fått information om hur det tekniska systemet ska utformas.
Sverige ska införa ett system för att göra klimatdeklarationer för byggnader och det är med detta system som staten inför en mekanism där staten sedan gradvis kan öka kraven på entreprenörer och byggmaterialleverantörer, allt med målet att reducera utsläppen till noll.
– De kommunala bostadsföretagen Stockholmshem och Familjebostäder i Stockholm vill redan idag upphandla nya byggprojekt och de vill kunna jämföra olika anbud och välja det som orsakar minst utsläpp av växthusgaser. Företagen inom Sveriges Allmännytta har startat ett liknande projekt för landets allmännyttiga bostadsföretag, säger Martin Erlandsson, teknisk expert på forskningsinstitutet IVL.
– Stockholmshem, Familjebostäder och andra bostadsföretag behöver bra analysverktyg så att de verkligen kan jämföra två olika anbud med varandra. Det är dit de vill komma. De vill ha konkurrens och leverantörer som jobbar hårt för att erbjuda det mest miljövänliga alternativet, säger Erlandsson.
Samtidigt räcker det inte om varje enskilt bostadsföretag formulerar sin lösning. Staten planerar införa ett nytt gemensamt tekniskt system för klimatdeklarationen som etablerar en gemensam beräkningsmetod och ett sätt att redovisa klimatpåverkan för hela bygg- och fastighetsbranschen.
Boverket har engagerat bland andra Martin Erlandsson för att utarbeta det tekniska systemet som ska användas för klimatdeklarationen. För detta tekniska system ska sedan ett omfattande regelverk med föreskrifter, förordning och lag införas. Riksdagen fattar det slutliga beslutet om den nya lagen under 2021 och lagen träder i kraft 1 januari 2022, enligt planerna.
– För Boverket är det en utmaning att utveckla ett administrativt system som är så enkelt som möjligt för de som ska göra klimatdeklarationerna. I byggbranschen har vi massor av företag som aldrig jobbat med sådana här frågor. För dem kan det bli en jättestor utmaning att bygga om sina datasystem och klara att ta fram den information som lagen kräver, säger Kristina Einarsson, Boverket, projektledare för regeringsuppdraget för klimatdeklarationen.
Vad ingår i det nya tekniska systemet?
För att underlätta för branschen att ta fram dessa klimatdeklarationer ska Boverket se till att det finns en öppen databas med livscykelbaserade klimatdata för de mest frekvent använda byggmaterialen, ett klimatdeklarationsregister med prestanda för de byggnader som gjort en deklaration, en plan för hur klimatdeklarationen kan utvecklas och innehålla allt skarpare krav med gränsvärden för olika byggnadstyper.
Alla byggmaterialleverantörer behöver framöver göra miljövarudeklarationer för sina produkter (Environment Product Declaration – EPD) när detta förväntas bli en del av den prestandadeklaration som finns för de produkter som omfattas av CE-märkning. Dessa EPD innehåller en livscykelanalys för tillverkningen av produkten och utgör därmed underlagsdata som behövs om man vill använda produktspecifika data i stället för Boverkets generella klimatdata.
Kvalitetsgranskningen av en EPD hanteras idag av en så kallad programoperatör. EPD Norge, EPD International, IBU med flera är exempel på sådana operatörer. Om miljöprestanda blir en del av CE-märkningens prestandadeklaration hanteras tredjepartsgranskningen av en av Boverket utsedd organisation.
För att kunna bedöma om en EPD är ”produktspecifik”, det vill säga för en given produkt och med livscykelanalysdata från fabriker i tillverkningskedjan, så måste EPD:n kompletteras med kvalitetsredovisning (Q-metadata) så att det finns information om kvaliteten på varje EPD och om den har en sådan kvalitet att den kan ersätta generella livscykelanalysdata.
Det finns redan en etablerad modell för detta som kallas Q-metadata och som utvecklats av IVL och används bland annat av Trafikverket.
Syftet är ytterst att det ska bli möjligt att föra samman all EPD-information för de produkter som köps in till en byggnad och därmed få ett underlag för klimatdeklaration för just denna byggnad.
Det är den leverantör som sätter en produkt på marknaden som också är juridiskt ansvarig för den information som finns i produktens EPD. Detta underlättar att utkräva juridiskt ansvar av byggmaterialleverantören.
Det viktiga är att när informationen är kvalitetsgranskad ska det bli möjligt att lägga ihop information från olika leverantörer och resultatet ska bli korrekt.
Idag är det en frivillig process för leverantörerna att redovisa Q-metadata och det är bara via beställarkrav som denna information är obligatorisk.
Tanken med Q-metadata är att bedöma kvalitén på de uppgifter som finns i EPD:n för att bedöma om den håller för en jämförelse med andra produkter.
– Idealet är att alla byggmaterialleverantörer känner betydelsen av att redovisa Q-metadata för att uppgifterna i EPD:n ska hanteras på ett konkurrenskraftigt sätt, säger Martin Erlandsson.
Erlandsson påpekar också att de standarder som idag finns för byggmaterialprodukter ger utrymme för EPD-information som inte alls är tillräckligt detaljerad och inte tar hänsyn till hur tillverkningen går till, detta kan leda till både överskattning och underskattning.
Till exempel skulle en cementtillverkare i sin EPD för en viss cementprodukt kunna redovisa ett värde för utsläpp av växthusgaser som baseras på ett genomsnitt för samtliga cementfabriker i hela Europa som ingår i koncernen. Ett sådant värde blir sannolikt inte rättvisande för den cement som levereras till ett enskilt byggprojekt hos Stockholmshem i Stockholm.
Det är därför som klassificeringen av informationen i en EPD är så viktig.
Informationshanteringen för klimatdeklarationen kommer att bli digital. Meningen är att egenskaper och produkter ska redovisas enligt digitala standarder så att det blir möjligt att utbyta informationen mellan olika datasystem på ett standardiserat sätt.
Ett omfattande arbete pågår i Europa för att etablera standarder för digital kommunikation för produktprestanda i allmänhet och på ett gemensamt sätt i byggbranschen.
En internationell standard är på väg för hur miljöprestanda baserat på livscykelanalys ska hanteras som digital produktinformation.
En viktig pusselbit i ett sådant digitalt produktdatablad är artikelidentiteter.
För enskilda produkter finns en standard för att ge varje artikel en sådan unik identitet. Den kallas GTIN (Global Trade Item Number). Den europeiska organisationen CEN utvecklar standard för Product Data Template. PDT är avsett för att beskriva en uppsättning av egenskaper som minst ska redovisas för olika produktgrupper
Det finns ett starkt intresse i byggbranschen för att införa standarder för digital kommunikation som används i många länder i Europa. Detta är därför en viktig fråga även för klimatdeklarationen.
Av: Göte Andersson
