Att mäta byggandets påverkan på biologisk mångfald är en viktig uppgift som vi i träbyggnadssektorn gärna bidrar till. Nya rön som kan komplettera dagens mått på exempelvis klimatpåverkan är välkomna, men de måste vila på relevant data.
Slutsatserna i Sveafastigheter och IVL:s rapport säger i praktiken mycket lite om hur ett hus med trästomme från svensk skog påverkar biologisk mångfald. Analysen bygger på globala antaganden och på att trävarorna antas komma från urskog, en orörd skog där det inte ens bedrivs något skogsbruk. Verkligheten ser helt annorlunda ut, då skogarna som dagens trävaror kommer från har brukats i generationer och skogsbruket dessutom ska värna biologisk mångfald.
Den redan förenklade bilden tappar ytterligare nyanser när rapportens resultat sprids. Indikativa beräkningar med tydliga osäkerheter presenteras som nya rön. Det som började som en komplex jämförelse mellan två byggmaterial reduceras nu till ett diagram, där staplarna får bära hela slutsatsen.
Här finns en risk att diskussionen stannar, i stället för att gå vidare mot mer precisa analyser och pålitliga beslutsunderlag. Låt oss därför fortsätta utveckla metoderna, fördjupa jämförelserna och samtidigt ta ett gemensamt ansvar för hur resultaten används. Det gäller att vara tydlig med vad nya rön faktiskt visar, och vad de inte kan säga – även om det ger bra rubriker.
Det är så vi bygger både kunskap och förtroende för ett hållbart och framåtlutat samhällsbyggande.
Anna Ryberg Ågren,
direktör för Svenskt Trä
Susanne Rudenstam,
kanslichef Sveriges Träbyggnadskansli
Läs de tidigare debattartiklarna här:
Heja Sveafastigheter! Men ser ni skogen för alla träd? | Byggvärlden