Jonas Colting skriver i nedan krönika om betydelsen av kontemplation – en av de sju hälsonycklarna för ökat välmående.
Fram till för inte så länge sedan så betraktade de flesta begreppet hälsa något som primärt avsåg den fysiska kroppen. En fysisk kropp i form utan sjukdomar och utan övervikt. En fysisk kropp utan smärta och med en rimligt kapabel motor och med ett starkt chassi. Styrka, uthållighet och energi manifesterat genom fysisk förmåga. Och att träna sin kropp var att träna sin hälsa och vice versa.
Den här mer eller mindre strikt fysiska synen på hälsa är mera maskinell och med ett samtida synsätt, endimensionell.
Idag är synen på hälsa långt mera mångfacetterad och innefattar också vårt psykiska, mentala, kognitiva och känslomässiga mående som lika viktiga delar av vårt varande som de strikt fysiska. Och vi vet att alla de olika delarna av vårt väsen påverkar varandra, både hälsomässigt och prestationsmässigt.
Under de senaste åren har det rapporterats om en oroande ökning av psykiskt dåligt mående och framförallt bland ungdomar och unga vuxna. Därtill vet vi att stress och utbrändhet är en fortsatt stor ohälsofaktor i arbetslivet och en orsak till många sjukskrivningar. Vi ser i sammanhanget dessutom en nästintill lavinartad ökning av olika diagnoser i en strävan att etikettera och att ge de här problemen ett namn.
Många forskare och debattörer ser en stark koppling till den digitala revolutionen, smartphones och möjligheten till ständigt närvarande uppkoppling. Professorn och socialpsykologen Jonathan Haidt fick ett enormt genomslag med sin bok ”The anxoius generation” där han menar att många unga människor idag felaktigt blir diagnosticerade och medicinerade när de egentligen bara är psykiskt och mentalt otränade att konfrontera sina egna tankar och att kunna reglera extern stimulans.
I vårt projekt Hållbara Chefer så har vi ett enkelt lättsamt quiz där man svarar på hur man förhåller sig till de sju hälsonycklarna som vi bygger vår filosofi på. De sju hälsonycklarna är, utan inbördes ordning eller betydelse, rörelse, mat, syresättning, natur, dagsljus, sömn/återhämtning samt kontemplation. I vår statistik över de självskattade betygen så är det framförallt två parametrar som sticker ut. De flesta tycker att de sover för lite och att man mest av allt slarvar med kontemplation och stillhet.
Jag vill beskriva kontemplation som förmågan att ha tråkigt. Att vara i sitt eget huvud och i sina egna tankar utan extern distraktion. Det här är en av de mest mänskliga tillstånden som finns. Och fram till för alldeles nyss en självklarhet i vardagen. Är man 50-plus så kan man dra sig till minnes otaliga tillfällen där man väntat på bussar, hissar och tåg, för att bara nämna något, utan någon annan distraktion än den som de egna tankarna kunnat frammana. Vi hade visserligen tråkigt men samtidigt tränade vi den grundläggande och nödvändiga förmågan att bearbeta tankar, komma till insikter, dra slutsatser och utveckla tankegångar. Idag är vi 50-plussare lika dåliga som alla andra i att dra upp vår smartphone vid minsta lilla paus i tillvaron men vi är kanske också den sista generationen som naturligt tränade upp den förmågan tidigt i livet.
Idag behöver vi göra ett aktivt val för att tillfälligt pausa extern information, underhållning och distraktion. Vi behöver göra ett aktivt val att ha tråkigt en stund. Och den stunden av tråkighet kan vara precis lika värdefull för den långsiktiga hälsan som en stunds fysisk träning.
/Jonas Colting, projektledare, Hållbara Chefer för Byggcheferna
