Adam Forsberg och Daniel Orrö på Advokatfirman Delphi skriver i sin senaste juristkrönika bland annat om skadeståndskrav och hur ett skadeståndsanspråk bör formuleras.
Något som vi jurister ofta betonar är vikten av att bevaka tidsfrister. Det gäller inte minst i entreprenader, där standardavtalens tidsgränser är stränga och konsekvenserna av att missa dem kan vara förödande.
När en skada uppkommer i en entreprenad behöver såväl beställare som entreprenör i vissa fall agera skyndsamt, ofta innan skadans fulla omfattning har klarlagts. Att redan i detta tidiga skede säkerställa att rätt åtgärder vidtas är av avgörande betydelse. Ett dröjsmål med att framställa anspråket riskerar att leda till att rätten till ersättning går förlorad.
Därutöver är det viktigt att formulera skadeståndsanspråket på rätt sätt. Det ställs vissa krav på precision i utformningen av ett skadeståndsanspråk, och ett alltför vagt eller oprecist formulerat krav riskerar att underkännas trots att fristen har hållits. En part kan med andra ord förlora sin rätt även om kravet är framställt i rätt tid, om det uttryckts felaktigt.
I relation till exempelvis mätkonsulter, geotekniker, externa bygg- eller projekteringsledare eller tekniska konsulter som anlitas med standardavtalet ABK 09 som avtalsinnehåll är ovannämnda fallgropar särskilt påtagliga. Tidsfristen för att framställa skadestånd är kort: tre månader från det att beställaren fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig, och senast inom nio månader från att beställaren fått kännedom om skadan. I rättspraxis har det även uppställts krav på utformningen av ett skadeståndsanspråk enligt ABK 09. Med så snäva tidsramar och höga krav på anspråkets utformning finns det sällan utrymme för att i efterhand rätta till misstag i hanteringen.
I en tidigare artikel i denna tidning (”Tänk på detta om konsulten gjort fel”, 3 september 2025) redogjorde vår kollega, advokat Johan Lundgren, för de grundläggande reglerna om konsultens skadeståndsansvar enligt ABK 09. I denna artikel fördjupar vi oss i hur ett skadeståndsanspråk bör formuleras för att inte gå förlorat, med utgångspunkt i ett nyligen avgjort hovrättsfall (Göta hovrätt, mål T 5649-24). En fråga som där besvarades var hur man ska se på flera meddelanden som var för sig inte uppfyller kraven som ställs på ett skadeståndsanspråk.
Tvisten i korthet
Beställaren och konsulten hade ingått ett uppdragsavtal avseende mätansvarstjänster vid spår- och kontaktledningsbyte på en järnvägsbana. Vid ommätningar efter utfört arbete konstaterades att rälsförhöjningen var felaktig på vissa sträckor, vilket krävde kostsamma korrigeringsåtgärder. Beställaren krävde drygt 105 miljoner kronor av konsulten och hävdade att konsulten genom grov vårdslöshet hade tillhandahållit felaktiga bygghandlingar. Konsulten bestred kravet och invände bland annat att skadeståndsanspråket var preskriberat. Frågan om preskription avgjordes genom mellandom.
Det var otvistigt i målet att beställaren hade skickat två meddelanden avseende skadestånd till konsulten och att båda meddelandena hade skickats inom tremånadersfristen. Efter fristens utgång återkom beställaren med ett konkretiserat skadeståndsanspråk. Den centrala frågan i målet var huruvida beställaren med tillräcklig precision hade framställt krav på skadestånd inom tremånadersfristen.
Beställaren hade skickat ett e-postmeddelande i november 2021, i vilket beställaren angav att ett felaktigt utförande i produktion hade baserats på underlag som distribuerats av konsulten, och att detta hade ”orsakat skada”. Beställaren angav vidare att det ”bör vara en försäkringsfråga”, men framställde inte något uttryckligt skadeståndsanspråk. I ett uppföljande meddelande i januari 2022 klargjorde beställaren att skadan bestod i felaktig rälsförhöjning som behövde korrigeras och att skadans omfattning bedömdes överstiga 120 prisbasbelopp, vilket motsvarar konsultens ansvarsbegränsning enligt ABK 09. Båda meddelandena hade skickats inom tremånadersfristen.
Tingsrätten ansåg att meddelandena sammantaget inte uppfyllde kravet på precision och att rätten till skadestånd därför hade gått förlorad. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning. Eftersom meddelandet från januari ingick i samma mejltråd och hänvisade tillbaka till meddelandet från november, läste hovrätten de två meddelandena tillsammans. Hovrätten klargjorde inledningsvis att det i och för sig kan ställas relativt höga krav på ett skadeståndsanspråk enligt ABK 09 jämfört med vad som gäller enligt preskriptionslagen, mot bakgrund av att parterna i ett konsultavtal normalt har god kännedom om varandras förutsättningar och förhållanden. Hovrätten konstaterade att meddelandet från november, till skillnad från det i januari, inte innehöll ett uttryckligt skadeståndskrav. Den avgörande frågan blev därför om grunden för kravet – det vill säga det påstådda felaktiga agerandet och den orsakade skadan – beskrevs tillräckligt tydligt i meddelandena sammantagna.
Hovrätten ansåg att det, med beaktande av parternas avtalsrelation och deras tidigare samarbeten i liknande projekt, i tillräcklig utsträckning framgick vilket underlag konsulten hade distribuerat och vad som var felaktigt i det. Hovrätten betonade vidare att det inte krävdes att beställaren angav tidpunkten för den felaktiga distributionen och att det, mot bakgrund av den korta tidsfristen för att framställa skadeståndskrav, inte heller krävdes en närmare beskrivning av de felaktiga rälsförhöjningarnas omfattning eller i vilken utsträckning dessa hade påverkat banans funktion. Beställarens rätt till skadestånd hade därför inte gått förlorad.
Slutsatser och praktiska medskick
Avgörandet sätter fingret på något som lätt glöms bort: att framställa anspråk i rätt tid är inte tillräckligt om inte meddelandet man skickar tydligt utpekar ansvarig part, anger grunden för ansvaret och faktiskt framställer ett anspråk. Det räcker inte att enbart påtala att en skada uppstått, och inte heller att enbart framställa ett anspråk utan att redovisa grunden för det. Även om beställaren klarade sig i det ovan redogjorda fallet, genom att domstolen tolkade samman flera meddelanden som tillsammans uppfyllde kraven på ett skadeståndsanspråk, så är vår starka rekommendation till beställare av konsulttjänster att alltid kontrollera att skadeståndsanspråk inte bara skickas i rätt tid, utan att de också formuleras på rätt sätt.
/Adam Forsberg, Senior Associate/Advokat, Advokatfirman Delphi
/Daniel Orrö, Partner/Advokat, Advokatfirman Delphi
