Regler och rutiner är till för att följas. Börjar man tumma på detaljerna är det lätt att det blir en vana. Men vad händer när regelverket upplevs för omfattande och ett allt för stort hinder i yrkesutövningen? Håller man skenet uppe utåt för att visa en snygg fasad men när ingen ser passar man på att ta genvägar?
På väg till jobbet passerar jag varje dag en byggarbetsplats. På staketet runt arbetsplatsen sitter en väl synlig tavla med föreskrifter om skyddsutrustning. Loggorna på yrkesarbetarnas arbetskläder skvallrar om att det är många underentreprenörer. En del har skyddsglasögon, hjälmar med hakband och rejäla arbetsskor. Andra springer omkring med någon plastbytta på huvudet som i bästa fall sitter kvar om någon skulle tappa ett verktyg från hög höjd. Jag kan inte bedöma om de bryter mot föreskrifterna men det känns ändå lite på gränsen.
Det som gör mig mer konfunderat är inpasseringssystemet på bygget. Där finns staket och en rotationsgrind med kortläsare för ID06-kort. Men jag har aldrig sett någon använda den. Däremot används öppningar i staketet flitigt. Jag vet inte om det är av ren bekvämlighet eller om man helt enkelt saknar ID06 kort. Det spelar ingen roll. Någonstans avspeglar det en attityd att det är tillåtet att ta genvägar.
Orsakerna bakom den tragiska hissolyckan då fem yrkesarbetare miste livet granskas nu av tingsrätten och det är förtidigt att peka ut någon ansvarig. Men vi kan ändå konstatera att någonstans har man brustit i rutinerna.
Många byggbolag lägger stor möda och mycket tid på säkerhetsarbetet. Utmaningen är att få hela organisationen med på tåget. När någon sätter upp en skylt med säkerhetsföreskrifter på staketet för att det ska se bra ut men låter yrkesarbetarna passera in på arbetsplatsen utan kontroll är man på ett sluttande plan. Det blir en signal till organisationen att det är okej att ta genvägar som i värsta fall kan få katastrofala följder.
