Nyheter

Anpassa jobbet – vinn kompetens

KRÖNIKA. En av tre svenskar säger sig ha en kollega som diskriminerats på jobbet. Det visar en undersökning som projektgruppen Tema Likabehandling gjort. 5 000 personer har deltagit i enkäten.

Den vanligaste diskrimineringsgrunden är kön, följt av ålder och etnisk tillhörighet. På fjärde plats hamnar funktionshinder. Knappt tio procent av de tillfrågade har en kollega som har blivit illa behandlad på den grunden.

Det låter lite. Men herregud, de funktionshindrade kommer ju inte ens in på arbetsmarknaden.

Nyligen behandlade Arbetsdomstolen för första gången en arbetsgivares ovilja att anpassa arbetsplatsen. Målet handlade om en synskadad kvinnlig jurist, som sökt ett jobb på Försäkringskassan.

Diskrimineringsombudsmannen hade stämt för att kassan sa nej till att anställa Marie-Louise Jungelin. Det var för besvärligt att fixa förutsättningarna, att anpassa ärendehanteringssystemet till blindskrift.

När DOs stämningsansökan kom trodde många med mig att det var klart. Förmodligen handlade det mer om önsketänkande än förnuft från vår sida. Det var första gången som AD skulle bedöma en arbetsgivares ovilja att anpassa arbetsplatsen.

Det verkade så tydligt. Försäkringskassan stack inte under stol med att juristen Jungelin var rätt för jobbet, men kassan ville inte ens försöka anpassa arbetsuppgifterna, trots att det finns bidrag att söka för sådana kostnader och trots att en av kassans egna huvuduppgifter är att kräva att andra arbetsgivare genomför anpassningar för funktionshindrade.

Inte heller gjorde Försäkringskassan någon utredning inför förhandlingarna i AD om hur mycket arbetsbiträde Marie-Louise Jungelin hade behövt. Eller hur mycket anpassning som hade krävts av den fysiska miljön.

”I ett sådant här mål finns inga vinnare. Alla är förlorare”, kommenterar kassans hr-direktör Rolf Lindberg något sorgset domen.

Man kan ju tycka att Marie-Louise Jungelin — som inte ens fick chansen att visa vad hon kan — förlorat mest. Men som arbetsgivare har också Försäkringskassan förlorat. Dels går man miste om Jungelins kompetens. Dels missar man möjligheten att berika arbetsplatsen med mångfald, att lära av erfarenheten av att arbeta med en funktionshindrad som inte låter sig hindras.

Anpassningen skulle göra arbetsplatsen möjlig för många andra synskadade under lång tid framåt. Rekryteringsbasen skulle breddas för Försäkringskassan, som behöver alla goda krafter man kan få.

Vilken miss!