Vår bransch har alltid haft en oborstad image. Men äntligen börjar den förändras på riktigt, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Det är inte lätt att ha en image. Fråga bara Will Smith, som på en sekund föll från ”rolig och hyllad skådis” till ”våldsam och lättkränkt man”. Att han sedan pratade fint om kärlek och gemenskap hjälpte ju inte när han hade utdelat en käftsmäll.
Det som spelar roll är vad vi gör och hur vi är mot varandra – inte vad vi påstår om oss själva.
Så resonerade vi för tio år sedan också när Byggcheferna, tillsammans med Byggnads, började planera projektet Stoppa machokulturen. Många tyckte att vi förstörde branschens image och borde prata fint om kärlek och gemenskap. Men skulle det ha hjälpt när branschen samtidigt bröt mot diskrimineringslagen? När vi fick höra vittnesmål om kränkningar, trakasserier och övergrepp på våra arbetsplatser? Nej, innan vi kunde förändra vår image behövde vi förändra oss själva.
Och visst har förändringen börjat bli på riktigt?
Hösten 2020 läste jag ett citat av Amanda Swedsudde, som både jobbar som yrkeslärare och föreläser om jämlikhet. Hon tyckte sig också ana en ljusning och slog fast: ”Visst, byggbranschen är nästan sist på bollen, men det finns ingen annan bransch som jobbar så mycket med frågan som vi gör just nu.”
Jag minns att det gav en härlig känsla då. Men det känns faktiskt ännu bättre nu, när vi vet hur det har fortsatt sedan dess. För visst, det gjordes ju mycket bra redan hösten 2020 – men det var långt innan en massa annat fantastiskt hade hänt.
Det var till exempel innan regeringen hade lyft fram Stoppa machokulturen i ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten och Boverket om att ta fram nya upphandlingsstöd. Ett uppdrag vars syfte är att få fler upphandlare att ställa krav på jämställdhet och icke-diskriminering, och som ska redovisas nu i sommar.
Det var innan ett byggbolag i Nacka hade fått nog av dålig jargong och startat kampanjen Sila snacket. Direkt efter lanseringen fick TL Byggs märke stor spridning och syns nu lite varstans. Bland annat plockades det upp av Ramirents regionchef Jack Len, som tack vare sitt inkluderingsarbete utsågs till Årets byggchef 2021.
Det var innan flera stora bolag – däribland statligt ägda Svevia – hade bestämt sig för att börja mäta graden av machokultur. Till sin hjälp har de Byggchefernas mätverktyg machoindex, som inte heller fanns ännu när Amanda Swedsudde sa det där.
Det var också innan samhällsbyggnadssektorn hade slagit personligt rekord i antal nominerade på listan Framtidens kvinnliga ledare 2021. Ett faktum som en av dem, Veidekkes strategi- och inköpschef Johanna Ovéus, kommenterade så här: ”Jag tror att det har hänt väldigt mycket de senaste 10–20 åren, utifrån vad jag hör. Samtidigt har vi mycket kvar att jobba med, det är helt uppenbart. Vi jobbar kontinuerligt mot machokultur och sätter in åtgärder för att bli ännu bättre. Vi behöver även rekrytera fler kvinnor in i branschen, och sedan ta väl hand om dem.”
En image kan raseras på en sekund, men att förbättra den tar tid. Det är därför väldigt glädjande att vårt förändringsarbete har pågått så länge. Vi har fortfarande långt till Byggchefernas vision om världens bästa bransch, men hjulen är i rullning. Vilken image tror du att samhällsbyggnadssektorn kommer att ha om fem eller tio år? Det är den som du och jag håller på att forma i dag.
JEANET CORVINIUS
Ordförande, Byggcheferna
