Nyheter

De tar ställning mot slarv

Att montera byggställningar är både tungt och riskfyllt. Därför har Arbetsmiljöverket dragit igång en särskild granskning av ställningsbyggare. – Vi har sett att det slarvas en hel del med säkerheten, säger arbetsmiljöinspektör Mona Esping.

En gråkall dag i mars följer Byggvärlden med på en inspektionsrunda i Linköping. Kontroll av tre olika arbetsplatser står på Mona Espings schema. För att få veta var företagen arbetar just den här dagen har Mona Esping ringt dem i förväg. – Vi gör oanmälda inspektioner också när vi ser dem. Men vi träffar ställningsbyggare ganska sällan, det går snabbt att bygga ställning. Det är svårt att inspektera dem oanmält, säger hon. När Mona Esping dyker upp på arbetsplatserna är stämningen påfallande god. Ställningsbyggarna verkar uppskatta tillsynen. – Det är jättebra. På så sätt får man bort oseriösa aktörer, säger Patrik Carlsson på Heab Byggställningar. – Vi får inte så mycket uppmärksamhet annars, av Byggnads till exempel, säger Joakim Fyrstedt på BM Byggställningar. Det är framför allt risker för fall och förslitningsskador som Mona Esping fokuserar på. Hon frågar de anställda om de har personlig fallskyddsutrustning och lyfthjälpmedel. Hon informerar om att ställningsbyggarna ska ha maskinell lyfthjälp om de bygger en ställning högre än sex meter och hanterar mer än 50 detaljer som väger 15 kilo på en dag. – I det stora hela är det jätteviktigt att få ner belastningen, annars kommer ni att lyfta ihjäl er, säger hon. När vi kommer till Heab Byggställningars arbetsplats håller Nicklas Johansson på att montera ställningen på ungefär tio meters höjd. Han är säkrad med fallskyddssele och lina. Hans kollega Patrik Carlsson står nere på backen. För att komma åt bättre kliver Nicklas Johansson upp på ställningens räcke. – Du ska inte klättra i ställningen, ropar Mona Esping från marken. När Nicklas Johansson har kommit ner på marken förklarar Mona Esping att det inte är riskfritt att ramla, även med fallskyddssele. – Du kan slå i något, och man kan inte hänga hur länge som helst i en sele, säger hon. Hon kontrollerar dokumentationen på plats och konstaterar att det inte finns någon monteringsanvisning för ställningen. – Det måste ni komplettera med. Ni har byggt ställning massor av gånger, men när ni har lämnat över den till Skanska ska de ha skyddsronder och kolla att ställningen är okej, säger hon. När Mona Esping har lämnat arbetsplatsen säger Patrik Carlsson och Nicklas Johansson att de tycker att granskningen av ställningsbyggare är bra. Men reprimanden för att de klättrade på räcket tycker Patrik Carlsson var lite överdriven. – Det är inte så farligt, säger han. På bygget där BM Byggställningar jobbar står Robert Axelsson cirka tio meter upp och kämpar med att få fast ställningens delar. Han har fallskyddssele på sig, men har inte kopplat fast linan i någon fästpunkt. – Du måste ha selen fastspänd, ropar Mona Esping. Robert Axelsson hakar fast karbinen, men när han kommer ner verkar han inte tycka att det var någon fara. På den här arbetsplatsen reagerar Mona Esping på att ställningsbyggarna har fått bära mycket. – Det är inte okej. Om det inte finns upplagsplats nära får ni ha en vagn så att ni kan rulla fram materialet, säger hon. Robert Axelsson rycker på axlarna och säger att arbetet är ett jobb, inte ett yrke. – Det här är ett riktigt slit. Alla ställningsbyggare har rygg- och axelproblem, säger han. Den inställningen tycker Mona Esping är beklämmande. – Jag hoppas att det kan vara ett yrke som är seriöst och har säkra metoder. Jag tänker att man kan ha en sån miljö att man kan jobba med det till pensionen, men där är vi kanske inte än, säger hon. Flera av ställningsbyggarna vi möter på inspektionsrundan vittnar om att ställningsbyggare fortfarande ses som något av ett B-lag i byggbranschen. De har inte samma status som hantverkarna, även om det har blivit bättre. – Vi är skiten bara, säger Joakim Fyrstedt. – De tror att de kan köra mycket med ställningsbyggare, säger Robert Axelsson. – Man räknar inte med att vi ska ha en plats i en bod, säger Ludvig Skagerstedt på TLM Ställningar. När vi lämnar BM Byggställningars arbetsplats konstaterar Mona Esping att hon ska påpeka för arbetsledaren att fallskyddet inte var fastsatt. – Efterlevnaden av sakföreskrifterna var lite sämre här. Det här är något ledningen måste bli stenhård med, säger hon. Även arbetsledaren på Heab ska få ett påpekande om att monteringsanvisningen måste finnas på arbetsplatsen, och att de anställda inte får klättra på räcket. Företaget TLM Ställningar klarar sig helt utan anmärkningar. Trots de upptäckta bristerna tycker Mona Esping att utvecklingen har gått åt rätt håll bland ställningsbyggarna. – De har sina selar på sig, det hade de inte när vi började tillsynen. Jag känner att det har gått framåt, säger hon.

Nu ska de många olyckorna bli färre

I höstas drog Arbetsmiljöverket igång en tillsyn av ställningsbyggarnas arbetsmiljö inom åtta län i södra och mellersta Sverige. Enligt Arbetsmiljöverket är olyckorna många bland ställningsbyggare.
Mellan 2005 och 2009 anmäldes nästan 900 olyckor där byggnadsställningar var inblandade. Tre av dessa hade dödlig utgång. Flertalet av olyckorna medförde långa sjukskrivningar.
Fall från höjd, att någon träffas av nedfallande material och feltramp var de vanligaste orsakerna till olyckorna.