När jag talade med Olle Ehrlén, NCC:s koncernchef, i samband med presentationen av kvartalsrapporten, återkom han till samma budskap som vanligt: att bolaget ska prioritera lönsamhet före volym. NCC ska inte ta jobb till underpriser bara för att hålla sysselsättningen uppe. Och inte heller under högkonjunkturen har byggbolagen prioriterat volym. Samtliga storbolag har haft en försiktig tillväxt under de goda åren. Därför blir smällarna inte så kraftiga nu. För dem som tvingas lämna sina anställningar blir förstås smällen tung. Men byggare har tvingats vänja sig vid den osäkerheten och snart har de jobb igen.
Byggbolagen har lärt sig av sina erfarenheter. Skanska ändrade strategi för ett antal år sedan då man slutade prioritera volym.
De fyra storbolagen leds alla av trotjänare som varit med om kriser förr; Johan Karlström, Skanska, Olle Ehrlén, NCC, Mats Paulsson, Peab, och Johan Skoglund, JM. Det kan vara en anledning till att bolagen nu står väl rustade när konjunkturen vänder.
Analytikerna verkar imponerade av hur byggbolagen tacklar krisen. Samtidigt med uppsägningarna minskas andra kostnader, för att man inte ska sitta med en för stor overhead-kostnad. Mer illavarslande är att branschen brottas med en rad problem. Bristande jämställdhet och mångfald, låg produktivitet, dåligt rykte, byggfel, ålderdomliga medarbetarrelationer och låg innovationskraft.
Företagsekonomin på kort och medellång sikt har prioriterats före långsiktigt -arbete med viktiga branschfrågor. Nu menar jag inte att byggbolagen ska samarbeta för nya branschlösningar. De bidrar till branschutveckling av egenintresse — de ska slåss för att vara bäst. Bolaget som har de bästa byggmetoderna, de bästa talangerna och bästa ryktet hos kunderna kommer långsiktigt att vara det mest lönsamma.
Stora delar av sektorn är fortfarande blågul. En hårdare konkurrens från utlandet kan sätta press på byggbolagen. Men tyvärr finns många etableringshinder, vilket gör att konkurrensen inte är, eller inom de närmaste åren kommer att bli, så hård som de svenska bolagen ofta hävdar.
Byggnadsarbetareförbundet lever ett annat liv — med ena benet i partipolitiken. Under Socialdemokraternas kongress var Byggnads representerat med sex ombud. Kopplingen mellan fack och parti går tillbaka till sekelskiftet och ifrågasätts inte särskilt högljutt. Facket har fått många smällar på senare år, tappat medlemmar och vacklat till. Men aldrig avvikit från den facklig-politiska samverkan.
66 procent av Byggnads medlemmar röstade på Socialdemokraterna i EU-valet. Det betyder att 34 procent röstade på något annat parti. Konstigt att dessa inte upprörs mer över att Hans Tilly och kompani är en del av S innersta krets.
