En sådan tvist har avgjorts av Arbetsdomstolen. Målet handlade om två maskinoperatörer på Ericsson, som kom på en listig, men enkel besparing. I stället för att stoppa produktionen flera minuter varje gång ett magasin skulle bytas, kunde man köra med dubbla magasin. Det snabbare bytet gjorde att produktionen ökade med över 12 procent. Och Ericsson hade ett avtal om förslagsersättning i tre nivåer. Formeln var lite krånglig och utgick inte bara från själva tidsbesparingen, utan också från intern timkostnad och investeringskostnad. Operatörerna belönades utifrån nivå ett och två och fick dela på 2 100 kronor. Dumsnålt, tyckte deras fackförbund IF Metall, och stämde. Det första kravet låg på 40 miljoner kronor i ersättning. Det kanske var att ta i – för sedan räknade IF Metall om utifrån formeln i avtalet och kom fram till det något mer modesta kravet på drygt 2 300 000 kronor. Förslaget var inte nytt, argumenterade Ericssons ombud Anders Weihe, chefsjurist på Teknikföretagen. ”Det är ungefär som att jag föreslår att du ska kamma dig. Men, säger du, det har jag gjort sen jag var liten, det är inget nytt”, sa han i domstolen. Operatörerna förlorade i domstolen och fackförbundet åkte på att betala rättegångskostnaderna. Domstolen ansåg att det inte var bevisat att idén med dubbla magasin var ny. Det är lätt att förstå att de kreativa operatörerna kände sig lite förbigångna. De hade ju bidragit till rationaliseringar i produktionen. IF Metalls hållning är att även enkla ingrepp ska belönas – eftersom de kan leda till stora besparingar. I Lag & Avtal berättar avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä om en anställd på Saab som kom på att en mutter under baksätet inte behövde vara förgylld. Med en fulare mutter sparade Saab över en miljon om året. Man ska alltså inte behöva vara utbildad uppfinnare på KTH för att förtjäna klappar på axeln. Arbetsgivarna har ett annat perspektiv: Var går gränsen för vad som är en extra insats från medarbetarna? Det ingår ju i de anställdas arbetsuppgifter att lägga märke till felaktigheter i produktionen och föreslå förbättringar. Och avtal om ersättningar för endast vissa yrkesgrupper skapar konflikter på arbetsplatserna. Varför ska just en metallarbetare belönas när besparande rationaliseringar ingår i varje ingenjörs vardag?
