Gammalt material får nytt liv i Malmö

Gammalt material får nytt liv i Malmö
Anna Bernstad, hållbarhetsstrateg i Malmö stad inne i Svävarterminalen där materialet nu ska tas tillvara. Foto: Henrik Ekberg

Gamla byggnader rivs inte sällan för att ge plats åt nya. Men i stället för att jämna Svävarterminalen i Nyhamnen med marken ska Malmö stad nu agera cirkulärt och ta tillvara på materialet.
– En del material håller hur länge som helst, säger Anna Bernstad, hållbarhetsstrateg i Malmö stad.

Svävarterminalen stod klar 1984 på Smörkajen, som är en del av Nyhamnen, ett par minuters promenad från Centralstationen i Malmö. I tio år använde flygbolaget SAS svävare för att transportera resenärer från Malmö till Kastrup. Därefter ersattes svävarna med katamaraner och år 2000 stod Öresundsbron klar – och flygresenärerna kunde i stället ta tåget till Danmarks största flygplats. Svävarterminalen lämnades kvar åt sitt öde.

Tar vara på materialet

När Nyhamnen nu utvecklas och, likt Västra Hamnen, ska bebyggas med bostäder och arbetsplatser behöver viss bebyggelse rivas. Men för Svävarterminalen väntar inte graven. I ett pilotprojekt ska den vita terminalbyggnaden användas för att testa gränserna för hur mycket staden kan minska avfallsmängden och klimatavtrycket genom att ta vara på materialet och produkter vid rivning.

Anna Bernstad visar runt i terminalbyggnaden där man redan har börjat plocka upp marmorgolvet.– Marmorgolv är ett material som kan hålla hur länge som helst. Utanför har vi fasadplåten, det är relativt stora plåtbitar som sitter fast med bultar och därför går att plocka bort ganska enkelt. Där har vi en intressent som ska använda plåten till verksamhetsskyltar, berättar hon.  Vi går vidare i byggnaden. Anna Bernstad pekar på dörrar, kabelstegar, takplattor och ett naturstens-golv, allt material med potential för återbruk utanför den egna organisationen annonseras ut via säljsajten CC-Build.

– Vi skapar även en intern materialbank där staden kan plocka produkter. Här från terminalbyggnaden kommer vi till exempel själva att ta hand om WC-stolar, ramper, takplattor och kabelstegar. Utmaningen är logistiken och förvaringen, det tar mycket plats. Det gäller att digitalisera lagret så att det enkelt går att söka upp en produkt, säger hon.

Lag att identifiera material

Vissa material i terminalbyggnaden går inte att återbruka. Till exempel en fastlimmad linoleummatta som ligger i ett av rummen och ett stengolv där ett speciellt fix har använts som gör det svårt att plocka upp plattorna utan att de går sönder.  Rivningen av Svävarterminalen är kopplad till det pågående EU-projektet Circular Builders, som Malmö och flera andra skånska kommuner deltar i för att lära sig mer om cirkulärt byggande.

Svävarterminalen i Malmö stod klar 1984

Malmö stads ambition är att jobba med återbruk i all rivning framåt, som en del i att minska stadens klimatavtryck och bidra till stadens mål om ett klimatneutralt byggande till år 2030. Sedan 2020 är det lag på att man inför rivningar och ombyggnationer ska identifiera återbrukbart material och planera för att detta tas omhand.

– Vi ser gärna att man gör mer tillsyn av denna lagstiftning. Samtidigt är den kanske inte så utbredd än, det är nog en process som behöver växa fram på sikt, säger Anna Bernstad som tror att projektet med Svävarterminalen kommer att kosta ungefär lika mycket som det skulle kosta att riva terminalen på traditionellt sätt.  

– Det blir nog lite minskade kostnader för transporter samtidigt som vi lägger mer tid på projektet. Sen får vi också en materialbank. Men vi måste se till helheten, vi får inte begränsa oss till kostnader, staden ska vara klimatneutral 2030.

Viktigt med tajming

Många lärdomar snappas också upp vid återbruksinventeringen som har gjorts.

– Vad vi gör nu är att vi tar med oss demonteringsperspektivet när vi bygger, det ska genomsyra hela byggprocessen. Det måste vara möjligt att återanvända allt. Därför är det också viktigt att använda standardmått på material när man bygger, påpekar Anna Bernstad.

När en aktör har visat intresse för ett material är tajmingen viktig, dels så att inga mellanlagringar krävs, men också så att aktören får materialet levererat när behovet finns. Malmö stad är en av initiativtagarna till LFM30 – ett lokalt och branschdrivet initiativ som ska påskynda bygg- och anläggningssektorns klimatomställning. En aktör som är ansluten till LFM30 är Sweco, som tillsammans med Tibnor och Dekra driver ett eget pilotprojekt för återbruk av stål.

– Vi ser behovet av en smart process för återbruk av stål, som tillsammans med betong sticker ut på så sätt att de har en stor klimatpåverkan. Vi vill få i gång den här processen så att när man river en byggnad med stålprofil så ska man förhoppningsvis kunna använda materialet en gång till, berättar Emma Danielsson, specialist cirkulär industri på Sweco.

Bra vid klimatdeklarationen

I dag är det standard, enligt Emma Danielsson, att smälta ner stålet vid en rivning för att sedan återvinna det.

– Men mycket energi går att spara om man i stället återanvänder det, påpekar hon och fortsätter:

– Det unika med vårt projekt är att vi köper det här stålet utan att veta vad stålet ska användas till. När vi har kontrollerat att stålet går att återanvända ska vi hitta en kund. Syftet med alltihop är att undersöka om det går att skapa en ny, mer hållbar standard där begagnat stål återbrukas i stället för att smältas ner.

Vad som nu väntar är att tillsammans med rivningsfirman hitta ett lämpligt sätt att plocka ner stålet så att det går att använda igen.

– Vi tror att stålet kan vara något för aktörer som har ett intresse i hållbart byggande eller har kunder som är det. Men också för byggherrar som vill hålla nere sin klimatpåverkan, sen årsskiftet är det krav på att vissa byggnader ska klimatdeklareras och det här stålet räknas som noll klimatpåverkan.  

Relaterade artiklar

Mindre återbrukat än önskat för Fyrskeppet
Återbruket av Östermalmshallen vinner pris
De bygger hus av hus
Testverkstad för framtidens återbruk