Många byggchefer lever med risken att åtalas om säkerheten brister. Och tyvärr inträffar arbetsplatsolyckorna alltför ofta.
Men att en enskild konstruktör åtalas och riskerar fängelse för att hon gjort ett dåligt jobb är mycket ovanligt, och får de bedömare jag talat med att höja på ögonbrynen.
Hade det varit en bygghandling på plastritningens tid skulle en avdelningschef ha granskat och med tusch signerat ritningen. Nu skickas i stället cad-filer, men avdelnings-chefens ansvar borde vara detsamma.
En avgörande fråga i rätten blir om den handling som skickades var en bygghandling — om inte var det en dundertabbe att tillverka balken efter den.
När jag frågar en erfaren konstruktör säger han att felet var så stort att flera på vägen borde upptäckt det. En gigantisk balk som bara var sju millimeter i livet borde fått folk att reagera.
Om konstruktören, oavsett erfarenhet och befattningsgrad, missar borde avdelningschefen upptäckt felet, anser min källa.
Balktillverkaren borde dessutom ha slagit larm. Och på arbetsplatsen borde flera byggare med erfarenhet sett att livet var på tok för smalt — det skulle ha varit 25 millimeter — och att livavstyvningar, vilket man alltid har, saknades helt.
Fackförbunden kommer att rikta in sig på entreprenadformen med ett projektledningsbolag och många underentreprenörer. Det är fel att reglera hur bolag ska driva sin verksamhet, och att skylla olyckan på entreprenadformen.
Men Byggvärlden har tidigare rapporterat om hur både Peab och Stockholmshem planerade att stämma Cremona på miljonbelopp på grund av allvarliga missar.
Så vi måste våga fråga oss varför Peab upptäckte Cremonas allvarliga konstruktionsmiss i Hammarby sjöstad, medan ingen gjorde det i Kista.
Att det är flera incidenter tyder på att företagets interna kontrollsystem inte fungerat.
Avdelningschefen på Cremona, som också är åtalad, sa i rätten att han inte kunde kontrollera vad alla konstruktörer på avdelningen gjorde. Då skulle han inte ha annat att göra.
En byggbransch med bristande kontrollsystem, i företag och på arbetsplatser, bygger inte bara fuktskadade och sjuka hus. I Kista kostade bristande kontroll en person livet.
Jag tänker inte ta ställning i skuldfrågan — det överlåter jag åt Solna tingsrätt — men kan peka på det märkliga i att ingen upptäckte felet.
Oavsett vem som bär det juridiska ansvaret bör Byggsverige följa Kista-fallet och fråga sig:
Hur kunde det hända? Och hur försäkrar vi oss om att det inte händer igen?
