”Kommunerna avgör hur högt de vill ligga”

”Kommunerna avgör hur högt de vill ligga”
Magnus Montelius, Svenskt Vatten.

Kommunernas anläggningsavgifter för VA skiljer sig kraftigt åt.  I den dyraste kommunen kostar det cirka 1,4 miljoner kronor att ansluta ett flerbostadshus.

I den billigaste kommunen 50 000 kronor.

 – Kommunerna väljer själva hur stor andel av anslutningskostnaderna man vill täcka med anläggningsavgifter och det finns flera faktorer som påverkar, säger Magnus Montelius, ansvarig för managementfrågor, Svenskt Vatten.

Anläggningsavgiften är en engångsavgift för att ansluta sig till kommunalt VA. Svenskt vatten sammanställer varje år statistik baserat på de uppgifter som kommunerna lägger in i databasen VASS.

Sammanställning visar att det är stora skillnader i anläggningsavgifterna.
För typhus A, det vill säga ett enfamiljshus (se definition i statistikrutan), är medelvärdet för anläggningsavgiften år 2015 cirka 122 000 kronor. Spridningen går från 20 500 kronor till 274 275 kronor.
För typhus B, ett flerfamiljshus med 15 lägenheter, är medelvärdet cirka 400 000 kronor och spridningen går från 50 000 kronor till 1 389 729 kronor.

Enligt Svenskt Vatten beror avgiftsskillnaden i första hand inte på att det kostar olika mycket att ansluta fastigheter, utan hur stor del av denna kostnad som kommunen väljer att ta genom anläggningstaxan. De allra flesta kommunerna finansierar genom att i praktiken skjuta till medel från framföralt intäkter från brukningsavgifter.

 – Enligt lagen får kommunerna ta ut en avgift som motsvarar snittkostnaden för vad det kostar att ansluta en fastighet. Det finns alltså ett tak, och sedan väljer kommunerna själva hur högt de vill ligga. Förutom brukningsavgifter kan kommuner i princip också tillskjuta skattemedel för att finansiera anslutningskostnaderna, men det är mindre vanligt. Kommunerna väljer själva hur höga avgifter de vill ta ut, säger Magnus Montelius.

Svenskt Vatten har tittat på vad kommuner med relativt höga och relativt låga avgifter har gemensamt, och där finns mönster.

Kommuner med jämförelsevis höga anläggningstaxor är huvudsakligen kommuner nära storstadsområden och/eller attraktiva kust- och skärgårdsområden.

– Här är det ett stort tryck på att ansluta sig till kommunalt VA. Det är både områden med nybyggda hus och omvandlingsområden, det vill säga områden där fritidshus blir helt eller delvis permanentboende, som vill ansluta sig. I dessa kommuner är anslutningen en ren vinst för fastighetsägarna och fastighetens värde ökar mer än kostnaden.

I dessa tillväxtkommuner är värdet på fastigheterna är också högt och då är det lättare för kommunerna at ta ut anläggningsavgifter som i högre grad täcker kostnaden för anslutning.
– Skulle kommunerna inte ta ut så höga avgifter, så skulle i stället brukningstaxorna behöva höjas, säger Magnus Montelius.

Kommuner med låga anläggningstaxor finns till stor del i inlandet och många av dem är bruksorter. Förklaringar till det är att det kan handla om så pass få nyanslutningar att det inte känns motiverat att höja taxan, att det kan vara svårt att ta ut högre avgifter vid anslutning av lågt värderade fastigheter och även politiska överväganden spelar in för kommuner som strävar mot att behålla invånarna och vill framstå som attraktiva för boende.

Anläggningsavgifterna höjdes i medeltal 4,7 procent mellan år 2014 och 2015 den procentuella ökningen ligger ungefär i nivå med tidigare år.

Men att titta på medeltal i det här sammanhanget säger väldigt lite, menar Magnus Montelius.
– Vissa kommuner har inte höjt på flera år och en del har gjort stora höjningar, över 40 procent på några år. Vi rekommenderar att kommunerna har en viss framförhållning och höjer stegvis över flera år om man har många anslutningar de kommande åren.