Konfliktlösning i all dess enkelhet eller komplexitet

Konfliktlösning i all dess enkelhet eller komplexitet
Caroline Walderfors, biträdande jurist på AG Advokat.

Sonen löste sin tvist snabbt och effektivt genom spelet ”sten, sax, påse”. Lösningen kan jag förvisso inte ta med mig i min yrkesutövning men pojkarna påminde mig om vikten av att ibland kan en något aggressiv och snabb tvistelösningsmetod ha sina fördelar, skriver Caroline Walderfors, biträdande jurist, AG Advokat, i sin krönika.

För en tid sedan besökte jag Legoland i Danmark med min familj. Barnen var lyckliga att pandemin äntligen släppt greppet om världen och att deras föräldrar till slut gått med på att lämna hemorten. Väl på Legoland hamnade dock min ena son i konflikt med en dansk pojke om en unik platta som skulle utgöra stommen i ett nyskapande Star Wars-skepp. Ilskna ögonkast och trevande ord på vresig engelska utväxlades mellan de två pojkarna medan konflikten om den eftertraktade legoplattan eskalerade.

I mitt yrke som tvistelösningsjurist arbetar jag regelbundet med konfliktlösning, antingen i tidiga skeden eller inom ramen för en domstolsprocess. Som framgår genom inledningen av den här texten har jag även i det privata livet viss erfarenhet av konfliktlösning – dock av en helt annan karaktär än i min yrkesmässiga roll.

I en domares roll ingår det att verka för att parterna i ett dispositivt tvistemål träffar en förlikning (rättegångsbalken 42 kap. 6 och 17 §§). Detta inslag sker vanligen i samband med den muntliga förberedelsen när parterna för första gången uppträder inför domstolen för att klarlägga yrkanden och invändningar och de omständigheter parterna åberopar som grund för sin talan. I större tvister kan dessutom särskilda förlikningssammanträden planeras in där parterna med stöd av en domare försöker lösa tvisten innan den går till huvudförhandling. Med det sagt, har parterna inte övervägt förlikning innan den muntliga förberedelsen är det hög tid att göra det inför detta sammanträde.

Arbetet är ofta tids- och kostnadskrävande

För att kunna ta tillvara sin klients intressen på bästa sätt vid en förlikning behöver ett juridiskt ombud sätta sig in i tvisten. Ombudet vill granska avtal och annan dokumentation och vill ofta prata med relevanta personer i det aktuella projektet för att skaffa sig en stabil grund att stå på och förhoppningsvis även få ett informationsövertag vid kommande förhandlingar. Men det initiala arbetet krävs även för att ombudet ska kunna förse sin klient med en hållbar riskanalys.

Arbetet är inte sällan både tids- och kostnadskrävande och kan därför i ett tidigt skede av tvisten ibland ifrågasättas av klienten. Men arbetet är aldrig bortkastat. I förening med klientens kunskap och egna affärsmässiga beslut bäddar ombudets grundarbete för möjligheterna att träffa en fördelaktig förlikning. Och klienten har även nytta av detta inledande arbete i den kommande domstolsprocessen om någon förlikning inte träffas.

Vad har då inledningen av den här krönikan om Legoland att göra med förlikning och det arbete som krävs inför träffandet av en sådan kan man undra. Jo, pojkarna löste sin tvist snabbt och effektivt med nävarna, närmare bestämt genom spelet ”sten, sax, påse”.

Jurister tycker sällan om att lämna något åt slumpen

Lösningen kan jag förvisso inte ta med mig i min yrkesutövning men pojkarna påminde mig om vikten av att ibland kan en något aggressiv och snabb tvistelösningsmetod ha sina fördelar. Exempelvis när den tvistiga frågan inte är allt för komplex och utredningsarbetet kan begränsas, beloppen och de affärsmässiga riskerna inte är för höga och klienten inte vill slita tvisten i en långdragen process.

Efteråt frågade jag sonen hur han resonerat inför spelet. ”Inte alls” blev svaret, han hade bara fokuserat på möjligheterna till vinst och inte ägnat en tanke på förlust. Ingen konsekvensanalys alltså, allt lämnades åt slumpen. Jurister tycker sällan om att lämna någonting åt slumpen, det ligger inte för oss i vår yrkesroll, och personligen ligger det inte heller för mig som förälder. Han hade tur den här gången sonen, men ett visst mått av konsekvensanalys hade varit på sin plats. Jag har uppenbarligen alltjämt en hel del kvar att lära honom.

/Caroline Walderfors
biträdande jurist
AG Advokat

Relaterade artiklar

Jag förstår vad du menar när du skriver så – men du har inte skrivit vad du menar
Har du alltid vetat att du ville bli entreprenadjurist?
Att häva avtalet skulle aldrig komma på fråga
När får du ändra kostnaderna i entreprenaden?