Trots att byggsektorn fortsätter vara värst drabbad när det gäller arbetsplatsolyckor med dödlig utgång har ytterst lite hänt i det förebyggande säkerhetsarbetet de senaste åren.
En ny rapport visar exempelvis att var femte chef fortfarande anser att det är nödvändigt att tänja på regler för att få arbetet att fungera.
Fram till och med juli i år har fem personer som arbetar i samhällsbyggnadssektorn omkommit. I de siffrorna ingår inte förvärvsarbetande utanför den svenska arbetskraften exempelvis personer anställda i företag registrerade i annat land. Exempel på händelser som för dessa fem ledde till döden är: fall från byggkran, fått virkespaket över sig och klämd vid trappmontering.
Under förra året omkom 10 personer i sektorn, enligt statistik från Arbetsmiljöverket. Det motsvarar 40 procent av alla som omkom i en arbetsolycka i Sverige.
– Vi har inte lyckats bryta den trend som innebär att nära en person dör i arbetet varje månad i vår sektor. Det innebär att vi inte är på väg att nå den nollvision som sektorn satt upp, säger Jeanet Corvinius, ordförande i Byggcheferna.
Under den senaste 10-årsperioden har totalt 87 personer, samtliga män, i byggverksamhet omkommit på svenska arbetsplatser. Det är tillsammans med transportnäringen den enskilt mest dominerande branschen när det gäller dödsolyckor.
Riskanalyser ingen självklarhet
I en nyligen publicerad undersökning har Novus, på uppdrag av Byggcheferna, kartlagt hur arbetsmiljöarbetet med fokus på säkerhet har utvecklats sedan samma frågor ställdes 2019 och 2020. Drygt 2 000 chefer i samhällsbyggnadssektorn har svarat i undersökningen.
Slutsatserna från undersökningen är bland annat att:
- Det är även i år alltför vanligt att tänja på arbetsmiljöregler. Drygt var femte chef, 23 procent, anser sig vara tvingad att tänja på reglerna för att få arbetet att fungera. Bland de unga cheferna svarar fler än var tredje, 35 procent, att de tvingas tänja på reglerna.
- Att göra riskanalyser är fortfarande inte en självklarhet. Var femte chef, 20 procent, uppger att det sällan, aldrig eller bara ibland görs riskanalyser.
- Tvärt emot vad forskningen lär oss, ligger fokus i första hand på att hantera avvikelser. Det har inte skett något egentligt skifte till att arbeta lika mycket för att uppmärksamma och förstärka de önskade säkra beteendena.
- Det delas ut färre varningar, avstängningar och andra disciplinära åtgärder när någon brutit mot säkerhetsreglerna nu, än för två år sedan.
- Agera för att uppmuntra och förstärka positiva beteenden kopplat till säkerhet är viktigt för att skapa och bibehålla en god säkerhetskultur. Tre av fyra (76 procent) får positiv återkoppling från ledningen på säkra beteenden på sin arbetsplats. Det här är ett sämre resultat än 2020.
- På två år har det blivit än mer vanligt att det bara är de negativt avvikande beteendena som följs upp. I årets undersökning uppger färre än hälften (47 procent) av cheferna att de säkra och osäkra beteendena följs upp lika mycket.
Byggcheferna vill se omtag för säkerheten
– Jag tror att vi måste ställa oss frågan: Har vi chefer rimliga förutsättningar att arbeta för att nå nollvisionen? Klarar vi att ta det ansvar som krävs för att alla, precis alla, ska komma hem hela och oskadda efter jobbet varje dag? Eller finns det faktiskt ett systemfel i hur vi arbetar med säkerhet i dag, som gör att vi inte kommer någon vart i praktiken? säger Jeanet Corvinius.
Pratas det för lite om säkerhet i branschen och ute på byggen?
– Ja, det pratas för lite konkreta saker, faktum är att cheferna ägnar alltmer tid med administrativa uppgifter bakom skrivbordet och allt mindre tid på byggena de ansvarar för. De ser allt färre människor i ögonen och de passerar allt färre säkerhetsbrister och allt färre säkra beteenden att uppmärksamma och förstärka. Det duggar tätt med nya lagkrav och regler som läggs på cheferna att ta ansvar för. Samtidigt ligger gamla regler och lagar, som kanske inte längre behövs, kvar. Ingen har i uppgift att se över helheten. Det här gör att det läggs bara mer och mer på chefsrollen utan att något plockas bort. Ingen vågar blotta hur svårt det blivit att ha koll.
Det säger sig själv att någonstans går smärtgränsen för vad som ryms under en arbetsdag. Situationen får stora konsekvenser, inte minst för det viktiga förebyggande säkerhetsarbetet.
Vad kan Byggcheferna göra för att öka fokus på säkerheten?
– Vi lovar att vi kommer fortsätta fråga våra 17 000 chefer och ledare inom samhällsbyggnad som är våra medlemmar och det genom våra undersökningar. När vi har faktan, jobbar vi tillsammans med experter och forskare fram rapporter som är lätta att förstå och oftast även material och verktyg som hjälper branschen att ta det vidare på ett lätt sätt i deras verksamheter. Allt som gör den här branschen lita bättre, säger Jeanet Corvinius.
Byggcheferna menar att det behövs ett kraftfullt och sektorsövergripande omtag, med stöd utifrån, om man ska lyckas bryta den otäcka dödstrenden. De föreslår bland annat att chefsrollen ska ses över och att det måste säkerställas att alla chefer på alla nivåer har rimliga förutsättningar att hinna med att bygga säkerhetskulturen på ett effektivt sätt.
Andra åtgärder som föreslås är att nyttja beteendevetenskapen som lär oss hur vi på det mest effektiva sättet ändrar beteenden varaktigt genom att förstärka de säkra beteendena och att ta lärdom av andra branscher som lyckats få ned olycksstatistiken.
Rapporten Döden på bygget finns att ladda ner från byggchefernas hemsida.
