Nyheter

”Skådisarna vägde mer <br></br> än jag trodde”

Högtalare, utan ljud men med frigolit. Hemliga lönndörrar och träd med fastspikade grenar. Som teatersnickare får man göra lite av varje. En sak är säker. Nästan allt som byggs är fejk och slängs snart på tippen.

— Som teatersnickare får man inte vara sentimental, säger Roger Eklund, snickare på Stockholms stadsteater.

På stadsteaterns stora scen står ett litet träd, på en liten kulle. Om några timmar ska skådespelaren Mikael Persbrandt kliva ut på scenen och luta sig mot trädet i pjäsen I väntan på Godot. Kvällens föreställning är slutsåld men nu är salongen mörk och tom. Endast Roger Eklund är på plats. Han kliver upp på kullen och petar på trädet.

— Trädet kommer från Djurgården men jag har spikat fast den där grenen för originalet var för kort. Hela trädet är fastnitat med en järnbult. Faktum är att jag gjort hela kullen helt själv, av plywood mestadels. Och jag har fått förstärka den underifrån för skådespelarna vägde mer än jag trodde. Det sviktade, ha ha.

Sedan 1994 har Roger Eklund jobbat som teatersnickare på Stockholms stadsteater. Han började sin karriär som vanlig snickare men när han blev uppsagd under den förra byggkrisen på 1990-talet tog livet nya vändningar.

— Jag såg en annons där teatern sökte en snickare. Det verkade spännande så jag sökte, säger han.

Sedan dess har han blivit kvar, av flera anledningar. Det är gångavstånd till hemmet, det är bra flextider, och framför allt, det är roligt.
— Jag har byggt allt från små pallar till bulldozers. Det är verkligen kul för det är nya grejer hela tiden. Det gäller att bygga in en viss funktion i sakerna, det kan vara en lönndörr som ska öppnas på ett visst sätt. Samtidigt ska allt vara stadigt och smidigt.

På Stockholms stadsteater jobbar fem snickare. De flesta är i grunden möbelsnickare. Här finns också en smedja, och ett måleri. Ytterligare två personer arbetar med specialeffekter.

— Arbetstempot har blivit stressigare och här i snickeriet håller vi väl på med en fyra-fem produktioner samtidigt. Det har faktiskt hänt när det varit skolvisningar att jag glömt bort vad det är för en pjäs jag håller på med när de frågar. Det är ju lite jobbigt, ha, ha.

Vad är skillnaderna på en teater jämfört med den vanliga byggbranschen?
— Det är stora skillnader. Här arbetar snickarna efter ritningar och modeller som scenograferna gör. Sedan är det en dialog mellan oss och scenograferna om hur slutresultatet ska se ut. Generellt sett bygger vi också så lätt som möjligt, säger han.

Normalt sett brukar det ta några veckor att bygga upp en dekor. Det viktiga är att alla i publiken ska kunna se vad som händer på scenen. Det vanligaste byggmaterialet är plywood. På senare år har andra lättare material, som kanalplast, kommit starkt. Men det finns undantag.

— Scenografin till pjäsen Sista dansen, som vi spelar just nu, väger flera ton och körs fram och tillbaka på scenen med två truckar. Det är nog bland det tyngsta vi gjort.

Roger Eklund tar oss djupare in i teatern, bortom Stora scenen. Innan vi tar den enorma hissen, som kan sluka hela kulisser och som går mellan snickeriet och scenerna, fingrar han på några tyngder som ska hålla uppe kulisserna.

— Ser ni vad det är? Det är bitar av järnvägsrälsar. Gamla saker kan alltid komma till nytta här, säger han.

Hur hittar ni allt material?
— Teatern har en egen chaufför och han är duktig på att hitta bra grejer.

Vilken scenografi är den snyggaste eller bästa som du sett?
— Oj, det är många. Men uppsättningen av pjäsen Hjälten på den gröna ön en snygg scenografi. Det var med gröna plank och vatten. Sedan är ju vatten sällan bra att blanda in. Ett exempel är när vi spelade pjäsen Merlin. Då skulle fejkblod rinna överallt. Den bestod bland annat av socker och vi fick väldiga problem med blomflugor, berättar Roger Eklund.

På vägen tillbaka till entrén passerar vi plötsligt ett dolt, men prydligt lunchrum, och bakom en dörr döljer sig ett gym med bastu.

Längtar du någonsin tillbaka till den vanliga byggbranschen?
— Nej. Byggbranschen var jobbigare. Visserligen kan lönerna bli högre där, och det kan ibland vara tufft när scenografier måste rivas efter bara några veckor om en pjäs går dåligt och läggs ned. Men jag trivs här, så är det.

Roger Eklund

Ålder: 45.

Bor:Centrala Stockholm.

Utbildning: Först byggnadssnickare. Sedan 1,5 års vidareutbildning på Yrkestekniska högskolan.

Familj:Sambo.

Fritidsintressen:”Är alpinist och gillar att resa. Intressena är ju också lätta att kombinera. Spelar också elbas på hobbynivå.”

Dold talang: ”Är rätt bra på matte.”