Den 4 december 2010 invigde kungen Citytunneln i Malmö med pompa och ståt. Detta var finalen på ett helt igenom lyckat byggprojekt som kunde färdigställas sex månader tidigare än beräknat. Byggbranschen visar att den kan leverera, den har en högstanivå som imponerar. Det har man visat många gånger tidigare, bland annat genom andra Skånebaserade projekt som Turning Torso och Öresundsbron.
Om högstanivån är hög så har branschen tyvärr också en mycket låg lägstanivå. Exempel på detta är:
• miljonprogrammet med dåliga boendemiljöer och ibland social misär som följd
• energibesparingarna på 70- och 80-talet som ledde till mögel, dålig innemiljö och fuktskador
• Hallandsåstunneln och den miljökatastrof som denna orsakat och vars byggtid mer än fyrfaldigats gentemot plan samtidigt som budgeterad kostnad spruckit med en faktor tio eller mer.
Exemplen med monumentala misslyckanden kan dessvärre göras lång.
I efterhand har det ofta kunnat konstateras vad som gått fel. Problemet är att man inte kunnat förutse detta redan innan man börjat bygga. Naturligtvis beror detta i grund och botten på kompetensbrist som verkar finnas inom alla led i byggbranschen.
Orsaken är att det har satsats alldeles för lite på forskning, demonstration och utbildning. Ansvaret för detta ligger till stor del på de politiska beslutsfattarna. Den statliga byggforskningen är på tok för liten med tanke på hur stor och viktig den svenska byggsektorn är för samhällsekonomin.
Byggsverige står nu inför sin kanske största utmaning hittills, till och med större än miljonprogrammet för mer än 40 år sedan. Utmaningen består i att minska svenska byggnaders energianvändning med 50 procent fram till 2050 med delmålet att nå 20 procent av denna besparing fram till 2020.
Detta är en utmaning utöver det vanliga och för att lyckas måste i stort sett alla bostäder som finns idag, omkring 4 miljoner, åtgärdas. Kostnaderna för detta kan beräknas till minst 0,5-1 miljoner kronor per bostad, det vill säga totalt minst 2 000-4 000 miljarder kronor! Ett misslyckande skulle få svåra konsekvenser och till och med kunna äventyra Sveriges ekonomi.
En rimlig slutsats är därför att det nu är dags att förbereda sig, att satsa mer resurser på forskning, demonstration och utbildning så att vi står väl förberedda att hantera detta jätteprojekt. Det är inte långt till 2020 och det är hög tid att komma igång!
Formas är den myndighet som har huvudansvaret för den statliga byggforskningen i Sverige. Förutom bygg ansvarar Formas också för forskning inom areella näringar (inklusive djur och livsmedel) och miljö/natur. Bygg får således konkurrera med jordbruk, fiske och miljöforskning om Formas samlade pott. Detta har man gjort alltsedan Formas bildades för ganska exakt 10 år sedan.
I denna konkurrens har byggforskningen fått stryka på foten. I en sammanställning som IQ-samhällsbyggnad gjort halverades den relativa andelen av Formas forskningsmedel som gick till byggforskning, från 25procent till cirka 13procent, under perioden 2005-2009. Om denna trend fortsätter raderas byggforskningen helt bort från Formas agenda omkring 2013!
I 2010 års stora utlysning från Formas beviljades 146 projekt till en sammanlagd summa av 494 miljoner kronor. Om man lägger en mycket vid tolkning av vad som menas med ett byggprojekt gick knappt 20 av dessa projekt till bygg (<14%). Om man istället gör en mer traditionell tolkning av vad ett byggprojekt är, det vill säga projekt som utvecklar ny byggteknik för bättre processer och bättre kvalitet, blir antalet projekt omkring 5 (ca 3%). Detta är ett katastrofalt utfall!
Byggbranschen hotas av att mycket snabbt dräneras på kompetens och kunskap och sektorns misslyckanden kommer att mångfaldigas, liksom kostnaderna för dessa. Vi riskerar att få uppleva många fler exempel i de rasande takens och de fuktskadade, putsade fasadernas fotspår.
Forskning och utveckling inom byggsektorn har speciella behov. Man behöver naturligtvis en dos av nyfikenhetsdriven grundforskning för att på lång sikt utveckla ny kunskap. Det man emellertid främst behöver är tillämpad, behovsstyrd forskning/utveckling och, inte minst, demonstrationsprojekt. Ny teknik måste provas ut ordentligt innan den kommer ut på marknaden i full skala, det har man nästan alltid missat tidigare. Det är inte minst angeläget nu när vi står inför sektorns stora energiomställning.
Det krävs en förändring. Ett möjligt alternativ är att byggsektorn får ett eget forskningsråd. Ett annat, och troligen bättre, alternativ är att Formas, möjligen efter nya direktiv från miljödepartementet, ger byggforskningen, med sina behov, en vettig chans att hävda sig.
En bra lösning vore att byggforskningen får en egen pott på Formas som inte påverkas av de delar som inte har något som helst med bygg att göra. Det är inte rimligt att man ska jämföra projekt av typen Valfångstens effekter på kaskeloter: en populationsgenetisk studie baserad på DNA från museisamlingar av valtänder och ben med projekt som utvecklar ny teknik för effektiv renovering av miljonprogrammets byggnader.
Vakna upp politiker! Något måste göras och det fort!
Det är nödvändigt att ta tag i den statliga byggforskningens dilemma i den kommande forskningspropositionen som kommer 2012. Byggsektorn måste få rätt förutsättningar att utveckla sin kompetens. Då är jag övertygad om att vi kommer att klara av de högt ställda krav som vi står inför i samband med omställningen av miljonprogrammets byggnader till modern boende- och energistandard.
Och, kungen kommer också fortsättningsvis att få inviga nya paradprojekt i klass med Citytunneln i Malmö.
Per-Erik Petersson</b>
Teknisk direktör, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
