Välkommen till Schweden

Välkommen till Schweden
I Sverige associerar vi trähusbebyggelse med ett antal likadana hus på längden. Så är det inte i Borkwalde. Byggvärlden har besökt den svenskaste av byar — i Tyskland.

En timmes bilresa söderut från Berlin, ligger den största samlingen svenska trähus utanför Sverige. Man åker genom gamla DDR och dess nödvuxna talldungar, passerar övergivna bondgårdar, numera tegelstenshögar som ligger där som gravstenar över den inte så framgångsrika samhällsepoken.

Och småningom når man ett litet skogssamhälle med cirka 1 600 innevånare. Här heter centrum Astrid Lindgren Platz dit man kommer längs vägar som Elsa Beskow Weg och Olof Palme Ring. Fyra av fem hus kommer från Sverige, de flesta från Sjödalshus, några från Karlssonhus.

Borkwalde betyder barrskog och är ett svenskt bidrag till tysk samhällsplanering, litet men utstickande. Det är inte resultatet av några ambitiösa svenska exportattacker. Det är i huvudsak resultatet av tyskt entreprenörskap.

Här är bakgrunden:
Specialisten på fastighetsfinansiering, Christian Szerwinski, såg en annons år 1991. Trettio hektar nedlagt fritidsområde strax sydväst om Potsdam i gamla Östtyskland var till salu. Det köpte han för egen del. Dit skulle han locka berlinare med längtan till landet — det är omkring en timmes pendelavstånd med bil, 42 minuter med tåg. Han skulle bygga ett samhälle uteslutande av trähus, hade han bestämt.

Ungefär samtidigt annonserade Sjödalshus i Småland efter en agent i Tyskland. Åtta såg sig kallade, Christian Szerwinski utvaldes. Och på den vägen är det.

— Jag undrar om de inte var rätt glada över vårt partnerskap då i början av 1990-talet då den svenska byggkonjunkturen kollapsade och många svenska trähusfabrikanter gick i konkurs, säger Szerwinski.

Allt medan Sjödalshus under lyckligare stjärnor byggde vidare. Företagets inriktning och Szerwinskis passade bra ihop. Tysken ville uppmärksamma barn och åldringar. Barnen skulle få möjlighet att bo i hus som lätt kunde byggas till i takt med att syskon kom till världen. Trafik, lekplatser, dagis och skolor skulle läggas in i samhället med barnens (och föräldrarnas) behov för ögonen.

— Jag anser att det boende som erbjuds tyska pensionärer inte är människovärdigt. De får ta med sig några få personliga ägodelar till en etta på 27 kvadratmeter. Jag låter bygga lägenheter på 55 kvadrat, vardagsrum där gamlingarna kan ta emot sina vänner och släktingar, koka kaffet i ett pentry.

Sjödalshus är ett företag som prefabricerar trähus efter kundens önskemål och behov. ”Vi tror inte på standardlösningar, för det finns inga standardmänniskor”, står det i företagsbroschyren.

Så Christian Szerwinski och hans kunder får som de vill. Han bygger dessutom i egen regi. Hans eget byggföretag, Arche Naturhaus GmbH, står för design och utförande.

Upplägget är att han säljer tomter. Köparen är byggherre och har att följa en enda regel: Bygget skall åtminstone ha en fasad av trä. Hur det är uppbyggt i övrigt, träreglar eller tegel lägger han sig inte i.

Sjödalshus har levererat omkring 80 procent av byggnaderna — resten kommer, förutom Karlssonhusen, från bland annat de övriga nordiska länderna, Polen, Tjeckien, Österrike och Holland. Plus några amerikanska trähus med New Englandstuk.

Det blir emellanåt en inte alldeles lättsmält arkitektonisk buffé, men det gemensamma materialet i ytterväggarna ger ändå en gemensam nämnare. Området är fjärran från svenska småhusområden från slutet av förra seklet, likadana standardkåkar i samma färg på rad. Här är det upp till var och en att färgsätta sitt hus. Det blir litet av Bullerbyn plus ett litet antal Villa Villekullar. Och det kanske är en avsedd effekt.

Szerwinski har döpt de flesta gatorna efter svenska barnboksförfattare som Elsa Beskow, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren. Till yttermera visso: Pippi-Langstrumpf-Strasse. (Dessa och många andra svenska författare säljer i stora tyska upplagor.)

Vid torget — Astrid Lindgren Platz – är den centrala tyngdpunkten en till springbrunn omskolad rejäl stenbumling från Götene där Sjödalshus ligger. Här finns snabbköp och apotek, tandläkare och fastighetsbyrå med broschyrer på svenska hus.

Szerwinski har numera sålt sitt innehav i projektet och — entreprenör som han är — gett sig ut på nya byggäventyr. Allt medan Sjödalshus vidareutvecklar sin affärsverksamhet i Tyskland.

Så här ser organisationen ut i dag: Huvudkontor i Potsdam och 22 filialer/agenter runt om i landet med 7 visningshus. Tyngdpunkten ligger i Berlinområdet. Omsättningen i Tyskland var år 2007 bortåt 250 miljoner kronor.

Tysk byggstandard skiljer sig inte särskilt mycket från svensk. Men lite skillnader finns det. Några exempel: Tyskarna vill ha lite högre kvalitet på konstruktionsträ, K24, de kräver en avstyvande spån- eller träfiberskiva i väggarna. De har mer detaljerade regler för fönsterytor i relation till väggytor än vi.

Tyskland tillåter inga tunga landsvägstransporter på helgerna. Men när man vet om det är det bara att planera leveranserna efter det.

Finansieringssätten skiljer sig inte nämnvärt, betalningsviljan är något sämre så alla affärer görs med godtagbara bankgarantier.

Verksamheten förefaller att vara i god medvind. Ta i trä.

Jan C Aschan
[email protected]

Relaterade artiklar

Bygger ny hotelldel i form av en båt
Tecknar avtal om bygge av kontor värt 800 miljoner
Bygger ut anstalten för 900 miljoner kronor
Nu är Karlatornet högst i Norden