Debatt
 

Det är mitt fel

Det smärtar att erkänna.
Machokulturen inom byggbranschen är mitt fel.
Instinktivt vill jag givetvis måla upp en annan sanning. Att det är branschens fel. Eller att saker sitter i väggarna.
Men till slut måste jag ändå titta mig själv i spegeln och inse att det inte går att skylla ifrån mig längre.


Vi i Byggcheferna har under ett flertal år arbetat med frågan om förlegade attityder.
Och sedan ett par år driver vi tillsammans med Byggnads kampanjen Stoppa Machokulturen där vi gör upp med fördomar, myter och machokultur i vår bransch.
Den här machokulturen manifesterar sig dagligen i vår bransch.

Och jag är en del av detta.
Vi individer kan nämligen inte ducka för det ansvar vi själva har.
En bransch består trots allt av individer.
Det är individer som utgör grupper och hela branscher.

Jag är helt övertygad om att många av de individer som bidrar till den här kulturen inte menar något illa.
Men det är ingen ursäkt för att låta detta fortsätta.
Om vi som individer istället inser att vi är en del av det hela kommer vi också kunna bidra till förändring.

Sanningen är denna: Om jag vill att något ska förändras så måste jag göra den förändringen själv.

Så jag har landat i slutsatsen att jag är en del av problemet.
Jag hoppas att jag, genom att ha nått den insikten, är bättre rustad för att bidra till en bättre kultur inom byggbranschen.

Men här kommer ännu en besk sanning; du är nämligen också en del av problemet. Dina kollegor likaså.
För så länge vi har förlegad arbetskultur som gör att kvinnor och män inte känner sig välkomna har vi ett delat problem.

Det problemet kan vi faktiskt lösa om vi inser att vi har ett individuellt ansvar och inte gömmer oss bakom ord som ”grupptryck” och ”branschproblem”.
Då tror jag att vi kan nå målet att skapa en modern bransch där alla värderas och behandlas lika.

Så ja, jag är en del av problemet, men jag vill också vara en del av lösningen.
Hoppas du känner likadant.

Lars Bergqvist, ordförande Byggcheferna


Politiska önskelistor – vad får de kosta i offentlig upphandling?

Under maj månad har regeringen lagt fram ett förslag till kompletterande bestämmelser till de nya upphandlingslagarna. Dessa innebär att upphandlande myndigheter och enheter under vissa förutsättningar ska ställa villkor på lön, semester och arbetstid. Regeringen vill med detta ”sätta stopp för möjligheten att upphandlingar vinns genom att ha låga löner, dåliga arbetsvillkor eller skadlig arbetsmiljö”, vilket är en bra ambition.

Alla vill vi att vinsterna ska gå till de seriösa företagen med goda arbetsvillkor, som även värnar om miljön och motarbetar sociala orättvisor. Syftet med miljö-, social- och arbetsrättsliga krav i upphandlingar kan de flesta av oss därmed ställa sig bakom. Det innebär att det blir en politisk vinst att kunna stå med rak rygg på talarpodiet och försvara våra grundläggande arbetsrättsliga och sociala värderingar. Att redovisa de konkreta åtgärder som ledande politiker har drivit igenom ser fantastiskt bra ut. Fantastiskt på pappret och på talarpodiet i vart fall. Frågan som ska ställas är dock inte om syftet är gott, utan om verktyget är det rätta ur ett större perspektiv.

En rad viktiga faktorer saknas emellertid i regeringens förslag. Det innebär, enligt vår mening, att förslaget riskerar att bara bli en politisk önskelista i lagformat. I realiteten är det i upphandlarledet och i den praktiska verkställigheten som slaget om miljö-, social- och arbetsrättsliga krav avgörs. Om kraven ställs på ett ogenomtänkt sätt eller om avtalsuppföljningen inte blir konsekvent kan effekten av kraven bli helt motsatt och syftet motverkas. Som ett tydligt exempel kan nämnas en nu aktuell upphandling av ett ramavtal för byggentreprenader i Mellansverige. Ett av kvalificeringskraven som ställs är att anbudsgivaren ska visa att man, tillsammans med en byggherre, har arbetat med socialt engagemang som innefattat krav för arbetsvillkor, arbetsmiljö och minimilöner.

Kravet är ställt ur ett historiskt perspektiv, d.v.s. ska vara genomfört i tidigare projekt. Bortsett från att kravet är svårtolkat innebär det rimligtvis att en stor del av de potentiella anbudsgivarna inte kan lämna anbud. Få byggföretag har arbetat med socialt engagemang tillsammans med en byggherre på det sättet som den upphandlande myndigheten kräver i denna upphandling. Det omedelbara resultatet av kravet i upphandlingen kommer således bli betydligt färre kvalificerade anbudsgivare. Endast de allra största byggföretagen i Sverige kommer möjligtvis kunna uppfylla kravet. I den aktuella upphandlingen ska anbudsgivarens sociala engagemang även ingå i utvärderingen. Såvitt framgår av förfrågningsunderlaget är det endast anbudsgivarens redovisning av sitt arbete med sociala engagemang, d.v.s. en pappersprodukt, som ska utvärderas. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas vilken betydelse kravet och anbudsgivarnas redovisning kommer få annat än att öka anbuds- och upphandlingskostnaderna. 

Vi vill poängtera vikten av avtalsuppföljning. I dagsläget är avtalsuppföljningen av offentliga kontrakt i många fall helt obefintlig. Det innebär att oseriösa företag kan lova stort i anbudsskedet utan att sedan behöva uppfylla kraven under avtalstiden. Krav i kontrakten glöms bort och partern...

+ Read more

Vi vill poängtera vikten av avtalsuppföljning. I dagsläget är avtalsuppföljningen av offentliga kontrakt i många fall helt obefintlig. Det innebär att oseriösa företag kan lova stort i anbudsskedet utan att sedan behöva uppfylla kraven under avtalstiden. Krav i kontrakten glöms bort och parterna tillämpar efter hand avtalsvillkoren på annat sätt än som avtalats. Exempelvis kan frågan om att anställa en långtidsarbetslös person eller att följa den upprättade miljöplanen få en underordnad betydelse eller helt bortses ifrån. Med en sådan avtalstillämpning riskerar fler miljö-, social- och arbetsrättsliga krav att få motsatt effekt än det eftersträvade.

De företag som lägger sig vinn om att uppfylla samtliga krav kommer att få ökade kostnader och därmed ett högre anbudspris. De mindre seriösa aktörerna, som bekräftar att arbetet kommer utföras med personal som har kollektivavtalsavtalsenliga löner men planerar att utföra allt via en underentreprenör med helt andra villkor för de anställda, kan lägga ett lågt anbud och därmed tilldelas kontraktet.

Sammanfattningsvis är vår mening att syftet med de nu föreslagna kraven i upphandlingar är gott. För att den önskade effekten ska uppnås krävs emellertid att motsvarande krav på avtalsuppföljning ställs samt att ökade resurser till de upphandlande myndigheterna lämnas. Dessutom efterfrågar vi en ekonomisk utredning av de bedömda kostnaderna för kraven och då både ökade priser från leverantörer, ökade upphandlingskostnader och ökade kostnader för uppföljning ställt i relation till nyttan och effekten av kraven. De offentliga kontrakten bedöms ha ett värde om ca 700 miljarder kr per år och ökningen av miljö-, sociala- och arbetsrättsliga krav i upphandlingarna kommer att få konsekvenser för den offentliga marknaden. Sådana följder måste beaktas och utvärderas noggrant av lagstiftaren innan bestämmelserna införs i svensk lagstiftning.   

Liselott Fröstad och Viktoria Edelman

Advokater

Andersson Gustafsson Advokatbyrå

- Read less


Byggbranschen välkomnar ökad konkurrens

Byggbranschen är en stor arbetsgivare i Sverige med över 300 000 anställda.
Med målet att bygga 700 000 bostäder till 2025 kommer detta ändå inte att räcka till.
Utländska företag och utländsk arbetskraft kommer att behövas eftersom antalet nyutbildade endast kan ersätta de som går i pension. Konkurrens på lika villkor är bra och vi välkomnar alla seriösa företag.
Vi har redan sett en ökad utländsk konkurrens i vår sektor.
Vi ska dock komma ihåg att den svenska marknaden inte är så stor i ett europeiskt perspektiv samt att våra regelverk kring plan- och bygglovsprocessen kan uppfattas som hinder för utländska bolag att etablera sig i Sverige.

Att pressa kostnadsnivåer är naturligt för alla företag. Även om det enligt forskare är omöjligt att jämföra produktiviteten på den svenska byggmarknaden med andra länders måste det i alla branscher finnas en vilja att ständigt förbättra sig och så är det naturligtvis även i byggbranschen. I diskussionen om kostnadsnivåer och konkurrensen på den svenska byggmarknaden förekommer dock en del myter som kan besvaras med fakta så att vi kan få en mer konstruktiv diskussion.

Det sägs att det är dyrt att bygga i Sverige. Det stämmer till viss del, men det finns strukturella förklaringar till den kostnadsnivå vi har:

·        Den svenska lönenivån är betydligt högre än snittet inom EU, lönekostnaderna för byggnadsarbetare är nästan dubbelt så höga.

·        Momssatsen i Sverige är 25 procent, betydligt högre än EU-snittet.

·        Vi har höga nationella krav på energi- och klimatanpassning som bidragit till en kostnadsökning.

·        Även ökade lokala krav, gestaltningsprogram, byggande i ett särskilt material och tolkningar av nationella regler förekommer som kostnadsdrivare.

·        Svensk byggindustri har höga krav på säkerhet. Det kostar, men har också lett till att vi har en nedåtgående trend av arbetsolyckor, lägst antal dödsolyckor inom EU, låg sjukfrånvaro och lägre risk för förtidspension än genomsnittet för alla andra yrkesgrupper. Det är vi stolta över och kommer inte att göra avkall på.

 

Konkurrenssituationen inom byggbranschen sägs vara dålig och bestå av ett fåtal stora företag.  Det är inte sanningen.  I själva verket domineras branschen av små företag. 94 procent av företagen har färre än 10 anställda. Det stämmer att det bara finns fyra...

+ Read more

Konkurrenssituationen inom byggbranschen sägs vara dålig och bestå av ett fåtal stora företag
Det är inte sanningen. 
I själva verket domineras branschen av små företag. 94 procent av företagen har färre än 10 anställda. Det stämmer att det bara finns fyra stora börsnoterade företag. Antalet anställda i dessa motsvarar cirka 10 procent av de anställda i byggindustrin. De tre största byggföretagens omsättning motsvarar cirka 20 procent av branschens hela omsättning. Detta tyder på att konkurrensen är god, därmed inte sagt att den inte kan bli ännu bättre och det finns självklart plats för fler företag.

Det tar tid att bygga i Sverige. Det är inte ovanligt att det tar 7-10 år från idé till färdig bostad i Stockholm. Här finns en klar förbättringspotential. Till exempel tar överklagande tid men förändrar oftast inte projektet. Miljöbalken innehåller också starka skyddsinstrument och detaljeringsnivåer som fördröjer planerings och tillståndsprocesser utan att det leder till ändring i sak. De långa ledtiderna gör att det är svårt för mindre företag att satsa. Kortare tider skulle kunna leda till en ökad konkurrens.

Om det vore sant att det är dyrt att bygga i Sverige, att kostnaderna ökat orimligt snabbt över tid och att konkurrensen är satt ur spel borde rimligen vinstmarginalerna i branschen vara mycket höga jämfört med andra branscher där en god konkurrens förutsätts råda. Vid en jämförelse med tillverkningsindustrin de senaste åren har vinstutvecklingen varit i princip jämbördig.

Menar våra politiker allvar med att öka konkurrensen finns det åtgärder som gör det enklare för fler, både svenska och utländska företag, att verka på den svenska marknaden. Vi välkomnar internationella företag och vi vill att affärerna handlas upp med samma villkor för en sund konkurrens. Vi vill inget hellre än att ta en diskussion om förutsättningarna för att bygga fler bostäder, men vi bör göra det utifrån fakta och inte mer eller mindre ogrundade påståenden.

 

Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier

- Read less


”Skatteverkets brist på agerande har snedvridit konkurrensen”

Den nya lagen om elektroniska personalliggare ska stoppa svart arbetskraft i byggbranschen. Lagen innebär att det företag eller den förening mm som behöver bygga nytt, bygga om eller renovera kan bli skyldig att skaffa en elektronisk personalliggare. Avsaknaden av information från Skatteverket har dock fått många att tro att Sveriges byggindustriers ID06-kort måste integreras med den elektroniska personalliggaren för att den ska vara laglig vilket är helt felaktigt.

 

Från och med årsskiftet gäller lagen om elektroniska personalliggare i byggbranschen. Det företag, den organisation eller den förening som är byggherre ska se till att det finns en elektronisk personalliggare som lagrar uppgifter över alla arbetare på bygget i ett dataformat som Skatteverket kan ta del av. Det här betyder t ex att småföretagaren som vill fräscha upp sina lokaler omfattas av det nya regelverket om arbetet inkl. material överstiger 180 000 kr. Även landets alla bostadsrättsföreningar omfattas av den nya lagen.

Lagen har förstås kommit till för att motverka svart arbetskraft inom byggbranschen. Som tur är – för alla bostadsrättsföreningar och småföretagare – är det möjligt att skriva över ansvaret för den elektroniska personalliggaren på det byggföretag som utför själva ombyggnaden. Men då kräver lagen att det finns ett byggföretag som är totalentreprenör. Det är inte möjligt att skriva över ansvaret om man anlitar en snickerifirma för snickeriarbetet och en annan för rördragningar. Då är man i lagens mening själv byggherre med totalansvar, även för den elektroniska personalliggaren.

Det var bakgrunden. Nu kommer vi till själva problemet.

Sedan flera år finns det inom byggbranschen ett system med id-kort som branschorganisationen Sveriges byggindustrier tagit fram. Det kallas ID06 och kan exempelvis användas som in- och utpasseringskort på större byggarbetsplatser. Det kräver dock att alla utrustas med ett eget personligt ID06-kort och att man monterar upp kortläsare vid alla ingångar. ID06-systemet kan även anpassas så att det kan användas som en elektronisk personalliggare. Men det finns även andra och enklare lösningar, där allt som behövs är en app i mobiltelefonen. Mitt eget företag tillhandahåller en sådan lösning som man kommer i gång med på ett par minuter.

Problemet är att Sveriges byggindustrier med hjälp av Skatteverket snedvridit informationen så att många tror att ID06 är det enda system som uppfyller lagens krav. Ett tecken på det är att var tredje kund som tar kontakt med oss undrar om vår app egentligen är laglig. De tror att de kommer att bryta mot lagen om de köper vårt system.

Hur har det blivit så här? En orsak kan vara att Skatteverket involverade Sveriges byggindustrier i arbetet med den nya lagen om elektroniska personalliggare. Det kan ha gett Sveriges byggindustrier och ID06 en särställning och lett till uppfattningen att Skatteverket delegerat ansvaret för personalliggarna till Sveriges byggindustrier. Vidare ”ackrediterar” Sveriges byggindustrier företag som tillhandahåller lösningar som ansluter sig till ID06-systemet. Det låter ju närmast som myndighetsutövning. I mångas ögon är den nya lagen helt enkelt en ID06-lag.

Men ingenstans i lagen nämns det något om ID06 eller att det skulle vara ett krav att använda sig av ID06. Den som letar efter information på Skatteverkets hemsida om det hittar ingenting. Det är ett problem för alla alternativa leverantörer. Skatteverket bör tydligt tala om att ID06 inte är ett krav och att det finns andra tillåtna lösningar på marknaden.

Man kan hävda att jag skriver i egen sak. Och det gör jag, men icke desto mindre är det jag skriver sant och riktigt. Skatteverkets brist på saklig och grundläggande information om lagen har gett hela byggbranschen en skev bild av vad som egentligen gäller för elektroniska personalliggare.

Även om Skatteverket nu skulle gå ut med tydlig information om att ID06 inte krävs för att leva upp till lagen är skadan redan skedd. Effekterna kommer att leva kvar och vi företagare som erbjuder alternativa, billigare och enklare lösningar kommer att få fortsätta att lägga en stor del av vår arbetstid på att försöka övertyga kunder om att våra lösningar lever upp till lagens krav. Vissa kunder lyckas vi inte övertyga. Skatteverket bär ett stort ansvar för det.

 

Magnus Toth VD Cikado AB

 


Slutreplik risker med brännbara och obrännbara isoleringsmaterial

I slutreplik till KTH och Swedisol, huvudsakligen en lobbyorganisation för tillverkare av fiberisolering, vidhåller vi att BBR fungerar.
Marknaden behöver alternativa lösningar för att kunna bygga 700 000 nya bostäder på ett resurs- energi- och klimatsmart sätt.

Vi var måna om att skriva ett debattsvar till Swedisol och KTH baserat på fakta och kunskap.
Vi upplever att deras svar är ytterligare ett inlägg byggt på känslor och skrämselpropaganda.

Vi vidhåller att vi i Sverige har en hög säkerhet avseende brand både vid nybyggnation och renovering, under förutsättning självklart att man bygger enligt de regler som finns.
Finns det frågetecken handlar det inte om val av isoleringsmaterial. Dessa är väl kartlagda.

Vår insikt om brandskyddet i Sverige är till skillnad från KTH och Swedisol inte baserat på förhoppningar, utan erfarenhet och kunskap om hur brandskyddsarbetet i Sverige fungerar.

Att Swedisol, som alltså är en lobbyorganisation för tre utlandsägda tillverkare av fiberisolering, vill försöka skapa en osäkerhet kring detta kan vi kanske förstå, men att Kungliga Tekniska högskolan, ett av världens mest ansedda tekniska universitet, gör gemensam sak förvånar.

Med de produkter som Swedisol bedriver lobbyarbete för skulle ytterväggarna i de 700 000 nya bostäderna kunna bli upp till 1dm tjockare. Marknaden behöver tillgång till alternativa lösningar.
Swedisols medlemsföretag, inte minst Rockwool, vet mycket väl att Kooltherm (phenolic foam) vid ett brandtest kan ha egenskaper som ligger avsevärt närmare stenull än EPS.

Vi avslutar med att citera Kjell Fallqvist, Brandkonsulten AB: ”Vi har hög brandsäkerhet i Sverige, BBR  fungerar. 80% av alla som omkommer i bränder gör det på grund fysisk-, psykisk- eller social ohälsa. Det löser man inte med fler regler i BBR”.

 

Roy Weghorst
Head of regulatory affairs - Fire
Kingspan Plc

Magnus Wallin
Business Director Scandinavia
Kingspan Insulation


"Måste utgå från de boendes trygghet, inte tillverkarnas intressen"

Debattreplik.

I ett svar på vår debattartikel om minskat brandskydd i byggnader menar cellplasttillverkaren Kingspan att det inte finns någon koppling mellan ökat användande av brännbar isolering och antalet döda i bränder. Vi kan bara hoppas att de får rätt, men tyvärr är det för tidigt att svara på den frågan i dag.

Att likt Kingspan titta på historisk brandstatistik ger knappast några insikter om den framtida utvecklingen. Än så länge är den absoluta majoriteten av våra byggnader isolerade med obrännbar isolering. Det som oroar är den snabba utvecklingen av nya byggtekniska lösningar där provningsmetoder som berör brandsäkerhet inte hänger med.

Det som kan påverka den framtida brandstatistiken är hur vi väljer att bygga de 700 000 bostäder som behövs de närmaste 10 åren samt energieffektivisera miljonprogrammet. Med ökade krav på energieffektivitet krävs allt mer välisolerade byggnader, vilket tyvärr ofta ställs mot krav på billiga bostäder. Om framtidens bostäder byggs med brännbar isolering som inte testats på enhetliga sätt riskerar det att ske på bekostnad av byggnadernas brandsäkerhet.

Swedisol och Kingspan verkar vara överens om vikten av att arbeta fram en gemensam europeisk standard för brandprovning av fasader. Men arbetet måste utgå från de boendes trygghet, inte tillverkarnas intressen. Med en gemensam, relevant och tillförlitlig europeisk standard ges byggherrar möjlighet att välja bästa möjliga brandskydd och skapa säkra byggnader även för framtiden.

Johan Silfwerbrand, professor i brobyggnad och prefekt för institutionen för byggvetenskap vid KTH

Mats Björs, vd Swedisol

 

Tidigare inlägg:
 
http://www.byggvarlden.se/materialvalet-ar-bara-en-del-av-brandsakerheten-99855/nyhet.html
 
 
http://www.byggvarlden.se/minskat-brandskydd-i-byggnader-en-dold-sakerhetsrisk-99613/nyhet.html
 

Materialvalet är bara en del av brandsäkerheten

På den internationella konferensen Fire Safety of Facades samlade nyligen experter för att diskutera brandsäkerhet för fasader. Syftet var dels att säkerställa hur skrämmande bränder likt ”The Torch” i Dubai ska kunna motverkas, dels att arbeta fram en gemensam europeisk standard för brandtest av fasader. Det är viktigt att det finns tydliga brandtest och regler för marknaden, så att det inte uppstår tvivel om säkerheten. Hur brandsäker en fasad är påverkas av flera olika faktorer samt hur dessa samverkar; isoleringsmaterial, fasadbeklädnad, vad som förvaras i byggnaden etc.

Nu är den internationella konferensen Fire Safety of Facades (FSF 2016), som hölls i Lund 12-13 maj avslutad.

På FSF samlas experter från hela världen och diskuterar hur man kan utvärdera och säkra att de fasader som byggs ger en tillfredsställande säkerhet i händelse av brand. Konferensens övergripande syftet är att långsiktigt säkra brandsäkerhet och att säkerställa att det går att undvika bränder som den i ”The Torch” i Dubai och ”The Polat Tower” i Turkiet senaste åren. Två exceptionella och skrämmande bränder som fått mycket uppmärksamhet. Ett annat viktigt syfte, som genomsyrade konferensen är att arbeta mot en gemensam harmoniserad europeisk standard för brandtester av fasader. Detta kommer att ta tid, men en tydlig slutsats efter konferensen är att i de länder där man har fungerande regler och tester för att hantera bränder i fasader, där har man även kontroll på och har minimerat risken för allvarligare konsekvenser av fasadbränder.

De lokala brandskyddsreglerna för fasader inkluderar ofta både storskaliga fasadtester och lokala regelverk för att säkerställa en hög brandsäkerhet. Detta gäller i stora delar av EU inte minst Frankrike, Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna.

Det hävdas ibland att det finns en koppling mellan ökat användande av brännbarisolering och antalet döda i bränder, senast förra veckan i en debattartikel i Byggvärlden. Det finns inte någon sådan koppling. Tvärtom har antalet döda i byggnadsbränder minskat under ett antal år trots att användandet av brännbar isolering ökat.  Obrännbar fiberisolering dominerar i Danmark och Finland men deras antal döda i bränder är ändå bland de högsta i Europa. Omvänt, de länder som använder en högre andel brännbar isolering, till exempel Spanien, Tyskland och Holland har lägre antal döda i bränder. Siffrorna skall tolkas med viss försiktighet då statistik från olika länder kan skilja sig något åt, men det finns dock inget som tyder på att personskyddet minskat.

Innehållet i en byggnad har också stor betydelse  för hur högt brandskydd som uppnås. Brandskyddet bör utformas som en kombination av passivt och aktivt brandskydd tillsammans med bra system för utrymning.

Ett fasadsystem med obrännbar fasadbeklädnad och så kallad brännbar isolering, till exempel fenolskum, kan mycket väl ha bättre egenskaper ur brandsäkerhetsperspektiv än ett system med en obrännbar isolering och en beklädnad av ACM-paneler. Naturligtvis skulle man få bra robusthet om alla material var obrännbara, men att ställa den typen av krav kommer att hindra utvecklingen och säkerligen leda till dyrare byggnader.

Det finns idag moderna isoleringsmaterial på marknaden som gör det möjligt att bygga tunna och klimatsmarta byggnader kostnadseffektivt och brandsäkert. För att underlätta och skapa trygghet vid materialval finns det samtidigt gällande och fungerande regelverk. Det vore synd om illa underbyggda påståenden riskerar att skrämma iväg de som inte har tillräckligt med kunskap själva.

Tillbaka till de uppmärksammande bränderna i Dubai och Istanbul. Ingen av de höghusen var isolerade med brännbar isolering.  De var uppförda med en brännbar fasadbeklädnad av aluminium och polyeten och isolerade med obrännbar isolering av mineralfiber, som alltså inte utgör någon garanti för brandsäkerhet.

Kingspan har sammanställt information från WHO och en rapport om den europeiska isoleringsmarknaden. Grafik: Kingspan plcKingspan har sammanställt information från WHO och en rapport om den europeiska isoleringsmarknaden. Grafik: Kingspan plc

Föreskrifterna i Förenade Arabemiraten ändrades 2008-2009, så något liknande ska inte kunna inträffa på nybyggda hus. Inför den ändringen tittade Förenade Arabemiraten bland annat på hur länder i Europa har jobbat med brandskydd. Tidigare hade entreprenören hela ansvaret men nu har man infört t...

+ Read more

Föreskrifterna i Förenade Arabemiraten ändrades 2008-2009, så något liknande ska inte kunna inträffa på nybyggda hus. Inför den ändringen tittade Förenade Arabemiraten bland annat på hur länder i Europa har jobbat med brandskydd. Tidigare hade entreprenören hela ansvaret men nu har man infört tydliga brandkrav på samma sätt som i till exempel Sverige och Storbritannien. Förenade Arabemiraten var väl representerat på konferensen i Lund. De jobbar nu fokuserat med hur brandskyddet ska kunna säkras i befintliga byggnader som byggdes före år 2009.

Sammanfattningsvis har vi i Sverige och stora delar av världen bra kontroll på brandsäkerhet i fasader och vi anser i motsats till Swedisol inte att det finns någon dold inbyggd brandrisk, så länge man följer de krav vi har i våra regelverk. Det pågår även ett kontinuerligt arbete i Europa och i världen för att förbättra brandskyddet både där man har och inte har bra upparbetade system och rutiner. Även kunskapen hos tillexempel brandkonsulter och byggbranschen i övrigt är av stor betydelse och de är ofta på ett bra sätt en del av detta förändringsarbete.

Denna artikel kan, i likhet med Swedisols debattartikel förra veckan, ses som en partsinlaga från materialtillverkare. Till viss del är den det, men vi vill poängtera att denna artikel bygger på kunskap och fakta.

 

Roy Weghorst
Head of regulatory affairs - Fire
Kingspan Plc.

Magnus Wallin
Business Director Scandinavia
Kingspan Insulation

Lars Boström
SP Safety - Konstruktioners brandmotstånd
SP Borås

- Read less


God elsäkerhet kräver modern lagstiftning

Trots att elektricitet spelar en allt viktigare roll i samhället släpar lagstiftningen efter. Regeringens förslag till en ny samlad elsäkerhetslag kommer att minska risken för olyckor och skador och bidra till att stärka elsäkerheten i Sverige, skriver företrädare för installations-, bygg- och fastighetsbranschen.

Under de senaste hundra åren har elektricitet gått från att ha varit en lyx förbehållen några få i samhället till en nödvändig komponent i varje människas vardag. Allt fler kommer också i kontakt med elinstallationer, antingen som privatkonsumenter eller professionella beställare. Men lagstiftningen som styr elinstallationer har inte hängt med i utvecklingen, vilket skapar utrymme för missförstånd och felaktig hantering. Nu krävs därför en rejäl modernisering av regelverket.

Regeringen presenterade nyligen sitt förslag på ett nytt behörighetssystem. Vi har som företrädare för elteknikbranschen och beställarna inom industrin, fastighetsbranschen och bygg- och installationssektorn länge efterlyst en översyn av bestämmelserna.

Till att börja med konstaterar vi att elinstallationsreglerna är snåriga. Stundtals är det besvärligt för både yrkesprofessionella och köparna av elinstallationstjänster att reda ut vad som egentligen är rätt och fel. Regeringens förslag om en samlad elsäkerhetslag kommer att underlätta förståelsen för lagstiftningen, minska osäkerheten och stärka regelverkets legitimitet.

Det är också viktigt att beställaren av elinstallationstjänster kan kontrollera företaget som man överväger att anlita. Här har vi idag en svår situation. Samtidigt som lagstiftaren kräver att innehavaren av en elanläggning, vare sig det är ett företag eller en privat villaägare, enbart ska ta hjälp av kompetenta utförare, är det i praktiken närapå omöjligt att säkerställa att utföraren har tillräckliga kunskaper och färdigheter. Regeringens förslag att alla elinstallationsföretag som utför elinstallationer på annans anläggning framöver ska anmäla sig till Elsäkerhetsverket är därför mycket välkommet. Med hjälp av ett sökbart webbregister kommer köparna lätt och smidigt att kunna förvissa sig om att det är ett seriöst företag man har att göra med. Det kommer dock att krävas fler åtgärder utöver de som regeringen nu föreslår, till exempel införandet av en särskild personlig elektrikerlegitimation. En sådan förändring skulle stärka köparens möjligheter att kontrollera den enskilde utförarens kompetens.

Även ansvarsförhållandet måste förtydligas. Vi välkomnar att regeringen vill ta bort det så kallade överinseendet, ett otidsenligt sätt att säkerställa säkra elinstallationer. Elinstallatören kommer även framöver att vara en garant för en seriös installationsverksamhet, men det blir företagsledningen, inte en enskild medarbetare, som bär ansvar för att arbetet utförs korrekt och i enlighet med gällande bestämmelser. Det är naturlig anpassning till hur ansvarsförhållandet ser ut i många andra frågor, däribland arbetsmiljön.

Elsäkerhetsreglerna har länge försummats. Resultatet är att bestämmelserna släpar efter utvecklingen och inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till den ökade betydelse som elektricitet har i vårt moderna samhälle. Riksdagen har nu en unik möjlighet att ändra på detta. Den elsäkerhetslag som nu föreslås får en tydlig konsumentdimension och innebär en anpassning till moderna förhållanden. Genom att ställa tydliga krav på landets elinstallationsföretag stärks köparnas ställning. Samtidigt blir det blir svårare för oseriösa aktörer som undviker svensk lagstiftning att bedriva verksamhet.

Sverige har traditionellt sett haft en god elsäkerhet, men för att upprätthålla en hög nivå måste regelverken ständigt ses över och utvecklas. Bara så kan vi värna och stärka elsäkerheten i hela samhället.

 

Jan Siezing, vd Installatörsföretagen

Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier


Tommy Lenberg, vd Byggherrarna


Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna


BIM har blivit en självklarhet - men fastna inte i detaljerna

BIM, ByggnadsInformationsModellering, är sen några år ”på allas läppar” och att använda BIM i de olika processerna har blivit en självklarhet. Samtidigt kan man känna en risk för att man nu, inte minst från ledningsnivå i företagen, tycker att ”allt är klart”. I många avseenden är det så, men vi har långt kvar till visionen ”En obruten digital informationskedja genom hela samhällsbyggnadsprocessen”. Och man måste fortsätta arbeta med både detaljer och helhet.

Hallå alla chefer, detta är ingen IT-fråga!

Med många års perspektiv på mer eller mindre lyckade försök att effektivisera samhällsbyggandet med hjälp av datorisering och några års perspektiv på BIM-boomen känner vi en viss oro för att man nu halkar in i den vanliga lunken. ”BIM, det får IT-avdelningen och BIM-specialisterna ta hand om” kan vara ett vanligt uttryck från företagsledningen. Det är då det blir fel. BIM är ingen IT-fråga, även om naturligtvis tekniken i sig är viktig. Det är i tillämpningarna som potentialen ligger.

Att konsulter lämnar ifrån sig korrekta och väl samordnade handlingar är inget unikt, det borde vara en självklarhet. Möjligheterna ligger i att under processen testa många (inte bara några) alternativ, simulera, kalkylera och visualisera för att säkerställa att den bästa lösningen blir den valda.

Att bygg- och installationsföretag utnyttjar sin kompetens för att utföra det som byggherren begärt är inte heller unikt. Men genom att optimera kalkyler, inköp, logistik och planering så kan byggtiderna kortas, svinnet undvikas och kostnaderna sänkas. Yrkesarbetare kan få begripliga och pedagogiska instruktioner i sin mobil eller läsplatta. På köpet kommer man närmare visionen om en olycksfri arbetsmiljö. Och byggherren får ett bra överlämnande till förvaltningsskedet, med tillgång till rätt information i alla lägen.

I förvaltningsskedet är det varken märkligt eller nytt att man kan få resultaten av konsulternas och entreprenörernas arbete levererat i någon typ av digitalt format. Möjligheterna här ligger i att begära rätt typ av information, som underlättar och effektiviserar drift och förvaltning. Genom sensorer och ”internet of things” får man fortlöpande driftsdata. När utrustning ska servas eller bytas ut får man en signal om det från systemet. När en fläktmotor går sönder kan man snabbt hitta uppgifter om den och beställa en ny. En ny hyresgäst kan snabbt se hur lokalerna kan anpassas för just sin verksamhet.

Allt detta kan tyckas självklart, men det går inte av sig självt och det kräver nytänkande i många led. Chefer på alla nivåer har ett stort ansvar för att driva utvecklingen. Fler måste förstå att många möjligheter ligger här. Det kan kräva nya samarbetsformer och nya affärsmodeller. Men nya affärsmodeller är inget som kommer fram av sig självt, det krävs modiga chefer som vågar utmana gamla arbetssätt och hitta nya erbjudanden till sina kunder och samarbetspartners. De som tar tag i detta har stora möjligheter att stärka sin konkurrenskraft och säkra överlevnaden.  

BIM Alliance deltog på Nordbygg, här Mårten Lindström på scenen. Foto: Susanne Bengtsson.BIM Alliance deltog på Nordbygg, här Mårten Lindström på scenen. Foto: Susanne Bengtsson.

Standardisering en grundfråga På detaljnivå finns det många steg kvar att ta, även om en hel del är tagna. Det gäller inte minst standardisering, som brukar beskrivas från tre olika perspektiv: - Begrepp - Datamodeller - Process ...

+ Read more

Standardisering en grundfråga

På detaljnivå finns det många steg kvar att ta, även om en hel del är tagna. Det gäller inte minst standardisering, som brukar beskrivas från tre olika perspektiv:

- Begrepp

- Datamodeller

- Process

Inom dessa perspektiv pågår mycket både inom internationell standardisering och inom nationella tillämpningar. Det nya BSAB-systemet – som håller på att utvecklas genom ett brett initiativ i sektorn – kommer att underlätta och ge en gemensam grund för att alla ska definiera sina objekt och begrepp på ett gemensamt sätt. Projektet är ett av flera exempel på en nationell tillämpning som bygger på internationell standardisering. 

Stora möjligheter att påverka

Föreningen BIM Alliance startades 2014 genom sammanslagning av tre tidigare föreningar. Syftet är att verka för ett obrutet digitalt informationsflöde genom hela samhällsbyggnadsprocessen. BIM Alliance har idag ca 165 medlemsorganisationer, från alla delar av samhällsbyggandet.

BIM Alliance driver ett aktivt påverkans-, informations- och utvecklingsarbete bland annat inom standardisering. Under hösten 2015 startades ett stort långsiktigt program inom digitalisering och industrialisering. SmartBuiltEnvironment, som till lika delar finansieras av staten och näringslivet är ett strategiskt innovationsprogram initierat av bland andra BIM Alliance och hanterat av IQ Samhällsbyggnad. Den första utlysningen lanserades i mitten av mars 2016.

Om du vill påverka utvecklingen – sök vidare information på:

 http://www.bimalliance.se

http://www.smartbuilt.se

 

Olle Samuelson                                                 

VD BIM Alliance Sweden                              

 

Mårten Lindström

Senior rådgivare BIM Alliance Sweden

 

 

- Read less


Dialog i stället för överprövning – en beprövad och effektiv ”nyhet”

Det finns idag en utbredd uppfattning att överprövningar av offentliga upphandlingar är ett problem och det pågår en livlig debatt om behovet av ökad effektivitet i det avseendet. Den problembild som målas upp är inte på något sätt grundlös eftersom överprövningar både försenar upphandlingar, kräver domstolsresurser och innebär merkostnader för den upphandlande myndigheten.

Sverige har i jämförelse med andra EU-länder en relativt stor andel överprövningar av offentliga upphandlingar. Överprövningar är alltså ett reellt problem och mycket vore vunnet om antalet kunde minskas till mer hanterbara nivåer. Frågan är dock inte om det ska göras, utan hur det ska göras på bästa sätt.

Vår uppfattning är att debatten tenderar att tillskriva leverantörernas konkurrensdrivna ambitioner alltför stor skuld när det gäller överprövningar. Vi menar att det, som i så många andra situationer, inte är ett ensidigt agerande som leder till tvister utan en brist på förståelse mellan parterna. Kommunikationen mellan parterna i offentliga upphandlingar är ofta dålig eller helt obefintligt och under sådana förhållanden skapas lätt motsättningar.

Att det vore fördelaktigt med en ökad dialog mellan parterna i offentliga upphandlingar har även konstaterats av Överprövningsutredningen. Utredningen tillsattes av regeringen för att effektivisera upphandlingsprocessen. Under våren 2015 överlämnade utredningen sitt betänkande ”Överprövning av upphandlingsmål m.m.” vari fastslås att en ökad dialog mellan leverantörer och upphandlande myndigheter skulle kunna leda till att behovet av överprövning minskar. För att få till stånd en ökad dialog föreslår utredningen bl.a. att en påtalandeskyldighet införs för leverantörer. Om förslaget blir verklighet kommer det  innebära att leverantörer, under vissa förhållanden, är skyldiga att påtala brister i upphandlingen för den upphandlande myndigheten. Först sedan en sådan dialog har misslyckats kan leverantören ansöka om överprövning i förvaltningsrätten.

Bortsett från att det helt saknas motsvarande krav på kommunikation från den upphandlande myndighetens håll (en tvåpartskommunikation är ju i regel en förutsättning för att en dialog ska uppstå) är vår uppfattning att utredningen har föreslagit en effektiv åtgärd. Vi har själva mycket goda erfarenheter av dialog i olika skeden av upphandlingar. En typ av dialog som vi arbetar med, i egenskap av ombud, är den som sker genom ”frågor och svar” under anbudstiden. Genom ”fråga/svar-funktionen” kan leverantörerna föra fram frågor och synpunkter som rör upphandlingsförfarandet, förfrågningsunderlagets utformning och inte minst de obligatoriska kraven. Dialogen sker ofta i en positiv anda och kan bidra till att identifiera brister i upphandlingen i ett tidigt skede innan anbuden lämnats in. Om en brist uppmärksammas kan det resultera i att upphandlingen avbryts och en förnyad annonsering genomförs. Att parterna genom ”fråga/svar-funktionen” kommunicerar om eventuella brister i förfrågningsunderlaget bär stora likheter med påtalandeskyldigheten i Överprövningsutredningens förslag.

Även inför upphandlingar förs, i vart fall inom vissa branscher, dialog mellan upphandlande myndigheter och leverantörer. Vi menar att den typen av proaktiv dialog är den viktigaste för att öka förståelsen mellan parterna och för att skapa riktigt bra förfrågningsunderlag och upphandlingar. Det ställer dock höga krav på den upphandlande myndigheten både vad gäller tillgång till resurser i upphandlingens tidiga skede och på organisationens professionalism. Det kräver också att leverantörerna är villiga att investera tid och engagemang för att bidra till en generell utveckling av upphandlingar och inte enbart tala i egen sak.

 

En spännande dialog, där även vi som advokater är inblandade, sker under den tid som avtalsspärren löper efter att tilldelningsbeslut har meddelats. På uppdrag av   leverantörer   för vi ofta dialog med upphandlande myndigheter angående den genomförda anbudsprövningen, utvär...

+ Read more

En spännande dialog, där även vi som advokater är inblandade, sker under den tid som avtalsspärren löper efter att tilldelningsbeslut har meddelats. På uppdrag av   leverantörer   för vi ofta dialog med upphandlande myndigheter angående den genomförda anbudsprövningen, utvärderingen och riktigheten i tilldelningsbeslutet. Dialogerna sker i mycket god anda och medför ofta att en annars onödig överprövning kan undvikas. Dialogen initieras av en leverantör som anser sig felaktigt behandlad men som, i stället för att upprätta och inge ansökan om överprövning, själva eller genom oss tar direktkontakt med myndigheten och påtalar de brister som görs gällande. Den upphandlande myndigheten får då en möjlighet att gå igenom leverantörens synpunkter, granska den egna upphandlingen och de bedömningar som har gjorts samt återkoppla till leverantören med myndighetens syn på frågan.

Våra erfarenheter av dialog under avtalsspärren är mycket positiv. De upphandlande myndigheterna tar leverantörernas synpunkter under noggrant övervägande och beslutar även i vissa fall att förlänga avtalsspärren alternativt återkalla meddelat tilldelningsbeslut för att kunna utreda frågorna utan risk för överprövning. Leverantörerna å sin sida avvaktar myndigheternas förnyade utredning utan att ansöka om överprövning.

Resultatet av en dialog efter tilldelningsbeslutet kan svårligen förutses. Ibland leder dialogen till att myndigheten inser att något i anbudet har förbisetts, ibland inser leverantören att förfrågningsunderlaget har missuppfattats och ibland kan det konstateras att en handling eller en uppgift bara hamnat på ”fel ställe” i anbudet. Under sådana förhållanden kan parterna genom dialogen komma till rätta med problemet utan domstolarnas inblandning. Lösningen kan bestå i att den upphandlande myndigheten fattar ett nytt tilldelningsbeslut eller att leverantören förstår myndighetens bedömning och därmed riktigheten i det meddelade tilldelningsbeslutet. Oavsett utfallet i sak medför agerandet en ökad förståelse mellan parterna och ett överprövningsmål mindre i domstolen.

Ibland har parterna naturligtvis olika uppfattning om en fråga trots att båda sidors argument har förts fram och beaktats. I sådana fall fyller domstolsprövningen sin funktion. För det finns inget egenvärde i att helt eliminera överprövningar. Rättsutvecklingen och utvecklingen av upphandlingsförfarandena är alltjämt beroende av att parter som har olika syn på gällande rätt eller dess tillämpning i det enskilda fallet driver frågan i domstol. Att få sin sak prövad genom att utnyttja tillgängliga rättsmedel får aldrig betraktas som ”fult”, även om dialog i många fall kan vara en bättre väg fram. 

Liselott Fröstad och Jenny Kenneberg

Advokater

Andersson Gustafsson Advokatbyrå

- Read less


Glädjande att kampen mot mutor i byggbranschen nu stöttas

Idag undertecknas "överenskommelsen för att motverka mutor och korruption" mellan byggbranschen och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Överenskommelsen innebär att aktörerna tagit fram nya riktlinjer som tydliggör vad som gäller inom den offentligt finansierade bygg- och fastighetssektorn.

Äntligen. En överenskommelse av det här slaget kändes nämligen väldigt avlägsen för bara några år sedan. När Byggcheferna kraftsamlade emot etikfrågor 2011 var det ett arbete i motvind. Och då var det ett helt annat ljud i skällan, inte minst från branschaktörer.

När Byggcheferna tog fram Byggchefsbarometern 2011, som grundade sig på en enkät om etikfrågor till byggchefer i branschen, visade det på att det naggas på kvalitet och säkerhet i projekten och att en stor andel av respondenterna ansåg att mutor förekommer.

Hela 64 procent av byggcheferna uppgav att de någon gång blivit erbjudna mutor av en leverantör, entreprenör eller konsult i form av varor eller tjänster för att få fördelar vid en upphandling. Då blev reaktionerna blandade, inte minst från en del branschorganisationer.

Desto mer glädjande att vi nu ser frukten av det arbete som bedrivits de senaste åren.

Nu är det vår förhoppning att detta innebär att frågan verkligen prioriteras. Vår bransch har nämligen en hel del att arbeta med. Flera internationella undersökningar, bland annat från PwC, visar att byggsektorn är hårdast drabbat av korruption.

Och studier från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, visar att de byggföretag som figurerar bland mutärenden i landets domstolar är allt från byggjättar till enmansföretag. BRÅ menar att det visar att det finns en etablerad korruptionskultur i byggbranschen. 

Idag har förutsättningarna förbättrats. Att den här överenskommelsen nu undertecknats är ett steg på vägen för att få bort korruption och oegentligheter i vår bransch. Att fler branschaktörer nu stöttar arbetet ger oss förutsättningarna att bygga en attraktiv framtidsbransch.

Lars Bergqvist, ordförande Byggcheferna


”Regeringen måste börja lyssna på oss som ska bygga bostäderna”

Allt för många människor har svårt att hitta någonstans att bo i Sverige är stor. Dessvärre finns just nu inga tecken på att det kommer att bli mycket lättare framöver.

Enligt Sveriges Byggindustriers senaste prognos toppar bostadsbyggandet i år, för att redan nästa år vända nedåt. Skälet är att regeringen aviserat en rad skattehöjningar som dämpar hushållens förutsättningar att finansiera sitt boende. Menar Stefan Löfvens regering allvar med målet 250 000 nya bostäder till 2020 krävs nya åtgärder för att vi ska få en fungerande bostadsmarknad. Det är dags att regeringen börjar lyssna på oss som bygger bostäderna.

För det första behöver rörligheten öka på bostadsmarknaden. En anledning till dagens bostadsbrist är nämligen bostadsmarknadens stelhet. Reavinstskatt, ränta på uppskovsbelopp, stämpelskatt och pantsättningsavgifter ger inlåsningseffekter för det ägda boendet. Beskattningen gör att incitamenten att flytta från en ägd bostad blir lågt. Ska fler unga kunna ta sig in på bostadsmarknaden måste det befintliga beståndet utnyttjas bättre samtidigt som vi behöver ett bättre fungerande hyressättningssystem.

För det andra måste regeringen underlätta för kapitalsvaga hushåll att etablera sig på bostadsmarknaden. Avgörande för att fler bostäder ska byggas är att människor har råd att finansiera dem. Konkret handlar det om att underlätta för det unga paret som vill skaffa sig sitt första gemensamma boende. Men då krävs nya former för exempelvis bosparande och startlån. Men vi behöver också se över behovet av riktade bostadsbidrag till individer med lägre inkomster och etableringsstöd på individuell nivå för nyanlända medborgare. Här krävs ett rejält nytänkande från regeringen.

Dessvärre växer nu byggföretagens oro att regeringen snarare är på väg att införa åtgärder som skulle innebära att hushållens möjligheter att finansiera sitt boende försämras än mer. Sedan tidigare står det klart att regeringen arbetar för att införa ett amorteringstvång. Nu diskuteras även ett slopat ränteavdrag och införande av skuldkvotstak. Skulle allt detta bli verklighet innebär det sannolikt ett totalstopp för bostadsbyggandet. Faktum är att ett skuldkvotstak på 400-600 procent, som Riksbanken respektive Finansinspektionen skissar på, innebär att många hushåll med normala inkomster inte skulle kunna låna till sitt bostadsköp ens om marken var gratis.

För det tredje behöver branschen ges förutsättningar för en långsiktigt hållbar, jämn och ökande produktion av bostäder. Idag är resurs- och kompetensbristen ett växande problem för bostadsbyggandet. På kommunal nivå råder brist på handläggare, med följd att plan- och bygglovshanteringen fördröjs. Samtidigt saknar många byggföretag personal, exempelvis i form av platschefer. Här krävs att regeringen ser till att utbildningsplatserna i högre grad anpassas till företagens behov.

Det är också viktigt att se över plan- och bygglovsprocessen. Sveriges Byggindustrier välkomnade de tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringen som var en del regeringens och alliansens migrations- och integrationsöverenskommelse. Det är helt nödvändigt för att vi ska kunna få fram bostäder snabbare. Det här är lättnader som hade behövts även utan den ökade flyktingvåg Sverige nu upplever. Vad regeringen verkligen skulle behöva göra är att gå vidare och ytterligare förenkla planprocesserna.

Sveriges behöver fler bostäder. Byggföretagen vill gärna bygga. Men då krävs att regeringen vidtar åtgärder som i grunden förändrar och förbättrar bostadsmarknaden i Sverige. Det är dags att inte bara Mehmet Kaplan utan också Per Bolund och Magdalena Andersson som har bostadsfrågorna på sitt bord börjar lyssna på byggföretagen. Vi är beredda att diskutera en ny bostadspolitik. Men det måste vara långsiktiga hållbara åtgärder, inte kortsiktiga och klåfingriga lösningar som stoppar bostadsbyggandet här och nu. Bara då kan målet bli verklighet.

Ola Månsson

vd Sveriges Byggindustrier


Riksbankens analyser håller inte måttet och deras recept leder allvarligt fel

Debatten om hushållens skulder och prisutvecklingen är på väg att landa farligt fel. Om inte sans och eftertanke infinner sig är risken stor att ogenomtänkta åtgärder pressas fram, som utlöser precis den kris som åtgärderna syftar till att förebygga, det vill säga byggstopp och en fastighetskris med dramatiskt fallande priser.

Enligt färsk statistik från Mäklarstatistik har bostadspriserna ökat 14 procent det senaste året. Det är för mycket men motiverar ändå förtydliganden.

Det är skillnad på nominella och reala priser. Tillgänglig data visar att småhusmarknaden till och med 2014 (figuren) ännu inte återhämtat sig sedan Lehmann-kraschen. Just nu stiger priserna för fort, i Sverige fortare än i andra länder med liknande tendens. Allt fler experter menar dock att det beror på att Riksbanken och Ingves bedriver västvärldens mest extrema penningpolitik och att få tror på inflationsmålet.

Om lönerna på den glödheta tjänstemarknaden i Stockholm stiger med 5–7 procent och räntorna sjunker till rekordlåga nivåer vore det märkligt om priserna inte steg. Lägg därtill kommande amorteringstvång.

Att vi hamnat här beror i hög grad på tidigare misstag av just Ingves. När höjningen av styrräntan genomfördes 2010, devis med hänvisning till hushållens skulder, innebar det en mycket kraftig höjning av realräntan och att inflationen föll snabbare här än i andra länder. Det har nu tvingat fram en minusränta, med fallande boräntor som kraftigt driver på prisutvecklingen.

På samma sätt måste debatten om hushållens skulder dissekeras. Riksbanken har fel när de hävdar att skuldkvoten ökar. Vidare redovisas den felaktigt och tar inte hänsyn till att svenska hushåll har betydande tillgångar genom sina socialförsäkringar.

Beaktar man detta kan man med data från Eurostat jämföra hushållens skulder i 12 europeiska länder och se att svenska hushåll hamnar i mitten, på cirka 135 procent av disponibla inkomster i stället för cirka 175 procent, som är bankens officiella siffra.

Riksbanken bortser också från att Sverige har ett helt annat skatte- och välfärdssystem än flertalet jämförelseländer vilket kraftigt påverkar beräkningen av hushållens disponibla inkomster.

Mest förvånande är dock att Riksbanken inte tar hänsyn till att Sverige har en hög andel (närmare 70 procent) ägda bostäder vilket per automatik ger högre nominella skulder. Vad Riksbanken alltså gör är att den aggregerar hushållens totala skulder och sedan jämför rakt av med andra länder, utan att justera för hur bostadsmarknaden är sammansatt.

När internationella myndigheter uttrycker oro över de svenska hushållens skulder baseras det alltså på i hög grad felaktiga underlag från Riksbanken. Att detta inte uppmärksammats av media och politiker och ställts under debatt måste i sig betraktas som anmärkningsvärt.

Få analyserar tyvärr konsekvenserna av de förslag som nu lanseras. Vi har isolerat Riksbankens förslag om ett skuldkvotstak på 400 procent och med officiell statistik från SCB gjort beräkningar. 

Med en byggkostnad på 30 000 kronor per kvadratmeter kostar en bostad för en barnfamilj cirka 3 miljoner kronor i ren byggkostnad, exklusive markkostnader. Med två inkomster på 35 000 kronor vardera före skatt får hushållet låna cirka 2,3 miljoner kronor och den disponibla inkomsten...

+ Read more

Med en byggkostnad på 30 000 kronor per kvadratmeter kostar en bostad för en barnfamilj cirka 3 miljoner kronor i ren byggkostnad, exklusive markkostnader.

Med två inkomster på 35 000 kronor vardera före skatt får hushållet låna cirka 2,3 miljoner kronor och den disponibla inkomsten blir då för låg för att ens finansiera byggkostnaden. Konsekvenserna blir givetvis dramatiska för såväl nyproduktionen som rörligheten på bostadsmarknaden.

På samma sätt måste en förändring av ränteavdragen analyseras. Inom ramen för en större skatteomläggning är givetvis en sådan förändring hanterbar men isolerat skulle rådande orättvisor mellan generationerna förstärkas ytterligare. 40-talisterna fick sina hus betalda av staten via subventioner, ränteavdrag samt inflation. Trots det är Riksbanken och en del politiker redo att vidta åtgärder som skulle straffa dagens unga och barnfamiljer än mer.

Visst behövs reformer på bostadsmarknaden men de måste sättas in på rätt ställe. Högt på listan kommer åtgärder som ökar byggandet, främjar rörligheten på bostadsmarknaden samt stöttar resurssvaga att få råd att efterfråga bostäder via bostadsbidrag, startlån och sparstimulanser.

Regeringens program för 250 000 bostäder kostar överslagsmässigt cirka 800 miljarder kronor, kapital som måste allokeras som eget kapital från hushållen och lånat kapital från banken. Men vart ska detta kapital komma från om Riksbanken får sin vilja igenom och via multipla åtgärder stryper finansieringen?

Det är hög tid för politiker och medier att vakna. Riksbankens analyser håller inte måttet och deras recept leder allvarligt fel.

 

Ilija Batljan,

vice vd Rikshem, i dag ett av Sveriges största förvaltande fastighetsbolag,  doktor i social arbete, f d kommunalråd (S) i Nynäshamn samt landstingsråd i Stockholms läns landsting

Lennart Weiss,

kommersiell direktör, Veidekke, Skandinaviens fjärde största bygg- och projektutvecklingsbolag,  socialdemokratisk debattör med bakgrund som politiker eller politisk tjänsteman på samtliga tre parlamentariska nivåer.

 

Artikeln var publicerad på SvD Debatt den 1 november.

- Read less


Modulbyggande i stål en lösning för den svenska bostadskrisen

Hur utvecklar vi det svenska bostadsbyggandet? Idag är den svenska byggmarknaden låst i traditionellt tänkande, höga priser och brist på innovationer. Sverige har aldrig varit i större behov av nya produktionsmetoder och nya material som just nu. Sedan Ivar Kruger tog den armerade betongen till Sverige i början på 1900-talet har det inte skett några större utvecklingssteg. Genom att använda mer stål i bostadsbyggandet kan vi krympa byggtiderna, minska kostnaderna och öka kvaliteten i bostadsbyggandet.

I Sverige har vi idag behov av att bygga fler bostäder – och nu börjar det bli bråttom! Bostadsbehovet ökar. Tyvärr är risken för överhettning påtaglig. Vi har inte resurser att bygga på samma sätt som tidigare. Idag saknas det över en halv miljon bostäder och varje år ökar bostadsskulden med mellan 35 000 - 40 000 bostäder. Det innebär att det skulle behöva etableras tio stora bostadsbyggare (JM påbörjade 3445 nya bostäder 2014) för att inte bostadsskulden ska öka. Det kommer att bli mycket svårt för de befintliga bostadsproducenterna att klara av utmaningen. Vi har redan idag en resurs- och kompetensbrist inom bygg- och anläggningssektorn. Så det är dags att tänka nytt. Bostäder av stålmoduler skapar nya möjligheter.

Stål är starkt. Det ger möjligheter och arkitektonisk frihet. Med hjälp av stål kan man skapa attraktiva byggmoduler som är styva vilket ger möjligheter för stora öppna ytor. Konstruktionerna blir lätta, våningshöjder och bjälklagstjocklekar kan hållas till ett minimum. Man får plats med ett stort antal lägenheter på en begränsad yta. Det leder till ett effektivt byggande.

Med stål skapas nya möjligheter till kontrollerade prefabricering i fabrik vilket först och främst ger lägre produktionskostnader men även en produkt var kvalitetskontrollerna blir en naturlig del av produktionsprocessen. Den industriella byggprocessen ger lägre materialomkostnader, minskat spill och möjlighet till lagring och optimala leveransstorlekar.

Problemet med attraktiva och byggbara tomter i våra städer är också en begränsande faktor för bostadsproduktionen. Genom att utnyttja stålets styrka och relativt låga vikt kan vi idag skapa lätta konstruktioner. Det öppnar för förtätningsmöjligheter som fram tills idag inte har varit möjliga. Vi kan till större del använda befintliga tak, eller områden med svårare grundläggningsförhållanden. Genom att vi bygger lättare kommer vi kunna förtäta och ändå ta mindre mark i anspråk.

Modulbyggande är idag inte bara ett koncept för temporära bostäder eller lokaler. Kvaliteten på det som byggs är klart jämförbar med det övriga bostadsbyggandet. Man ska inte utgå att en modulbyggnad är en tillfällig konstruktion. Genom ny teknik och god arkitektur kan moduler i stål ge ett attraktivt boende med lång livslängd. Flexibiliteten är också en möjlighet. En modulbyggnad som måste rivas, behöver inte skrotas utan kan återanvändas. Det stål som inte återvänds kan återvinnas oändligt antal gånger utan att det görs avkall på kvaliteten. Detta gör stålbyggandet till en hållbar lösning för byggindustrin.

Vi på Stålbyggnadsinstitutet tror att det finns mycket att göra för att utveckla modulbyggandet i stål. Detta kommer att vara ett viktigt utvecklingsområde för Stålbyggnadssverige under de kommande åren. Det finns idag god kunskap om hur man kan producera moduler i stål på ett effektivt sätt. I Göteborg utvecklar bland annat HSB sitt Living Lab som bygger på stålmoduler. Det finns också flera företag som arbetar med utveckling av bostadsmoduler. Men nu behöver vi fler byggherrar och producenter som är beredda att utveckla detta vidare!

Johan Löw
VD SBI-Stålbyggnadsinstitutet


Bönder förlorare i Slussenmålet

Det står nu klart att Högsta Domstolen (HD) inte kommer att ta upp överklagandet av Slussens reglering.
Ett beslut som innebär stora konsekvenser för många lantbrukare i Mälardalen.


Beslutet innebär att Mälarens vattenstånd kommer att höjas under april till maj och vårfloden förlängas in i växtsäsongen. Höjningen är en konstgjord översvämning som till skillnad från naturliga vårfloder kommer att drabba lantbrukarna varje år. Konsekvenserna blir omfattande för många bönder eftersom vårbruket försenas och i vissa fall helt omöjliggörs. Trots att mindre ingripande miljöåtgärder, som hade gett likvärdig eller större miljönytta varit möjliga, har Stockholm stad på ett godtyckligt sätt offrat lantbrukarnas intressen. 
 
Kostnaderna för de drabbade lantbrukarna har uppskattats till 300 miljoner kronor.
Dessutom får beslutet negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden.

En viktig del i Stockholms stads ansökan är kopplingen till strandbetet. I ansökan trycker Stockholms stad på det faktum att nyttan med vattenståndshöjningen är starkt kopplad till förekomsten av strandbete och beteshävden. Men problemet med strandbetet har inget med vattenståndet att göra utan är kopplad till bristen av betesdjur. Strandängar skapar inte sig själva, och vattenståndshöjningen gör det ännu svårare för de djurhållare som finns kvar. Situationen förvärras och många lantbrukare kommer att få det svårt att klara beteskraven. 
 
Stockholms stad har valt att genomföra en miljöåtgärd med tveksam miljönytta utan hänsyn till de samlade konsekvenserna och utan att närmare utreda alternativen. Samma miljönytta hade kunnat uppnås på andra och mindre ingripande sätt. Det är beklagligt att man väljer att låta miljöåtgärderna bli en konfliktfråga istället för att hitta gemensamma lösningar.

De 300 miljonerna som nu går förlorade när lantbruket offras hade kunnat användas till gemensamma miljöprojekt i Mälardalen som istället hade gynnat alla. 
 
Det är också olyckligt att domstolarna okritiskt har släppt igenom åtgärden. Det är tydligt att nyttan med höjningen inte står i rimlig proportion till de konsekvenser den medför. Beslutet innebär ett kraftigt ingrepp i den enskilda bondens äganderätt.  
Lagstiftningen och domstolarna måste ställa högre krav för att inskränkningar som denna ska få göras.
Det måste finnas starka miljöskäl, konsekvenserna måste utredas och det måste stå klart att miljönyttan inte kan uppnås på mindre ingripande sätt. Resultatet är att lantbruket förlorar när man åter igen bortser ifrån landsbygden och stadens ömsesidiga beroende. 
 
 
Helena Jonsson,  
LRF förbundsordförande
 
Sture Johansson, 
ordförande LRF Mälardalen

 

 


Minskat ROT-avdrag kräver fördjupad konsekvensanalys

Som en av Sveriges största aktörer inom entreprenadgarantier är Nordic Guarantee mycket oroade över vilka negativa effekter det minskade ROT-avdraget kan få för byggsektorn! Beslutet är inte tillräckligt genomarbetat och en genomgripande analys hur detta påverkar många entreprenadbolag saknas.

Redan nu kommer varningssignaler om ett dåligt orderläge efter årsskiftet hos många entreprenörer och flera av våra kunder vittnar om kommande problem.  I det fall omsättningen faller är det stor risk att resultat och marginaler också kommer försämras drastiskt. De omedelbara konsekvenserna kommer troligen vara ett ökat antal uppsägningar i branschen men vi är bekymrade över den uppenbara risken att vi kommer få se ett stort antal konkurser i branschen i kölvattnet av sänkningen av ROT-avdraget.

De förväntade negativa effekterna på dessa företags resultat- och balansräkningar kommer sannolikt att leda till sänkt kreditvärdighet för många entreprenörer.  Detta i sin tur leder till höjda kapitalkostnader men framförallt mindre handlingsutrymme och försämrade möjligheter att möta eventuella problem.

För många entreprenadföretag är det en förutsättning för att kunna bedriva sin verksamhet att man kan ställa garantier till sina kunder under entreprenadtiden och därefter följande garantitid.  Dessa garantier löper i många fall upp till 5 år och det gör att företagen måste ha tillgång till väl tilltagna och förutsägbara garantiramar antingen hos bank eller fristående aktörer.  

Bedömningen av hur stora garantiramar som kan ges görs utifrån kundens kreditvärdighet och sjunker den så kan även garantiramarna komma att påverkas negativt. Kan entreprenören inte ställa garantier återstår då att försöka övertala kunden att avstå garantier vilket är mycket olyckligt för köparen eller att helt enkelt avstå ett uppdrag för att man inte kan ställa garantier. Tvingas man avstå uppdrag blir det i längden mycket svårt att fortsätta sin verksamhet.

Mot denna bakgrund efterlyser vi nu att regeringen gör en fördjupad konsekvensanalys över de finansiella konsekvenserna för de entreprenörer som drabbas av ROT-sänkningen eftersom vi inte anser detta vara tillräckligt utrett idag. Entreprenörerna måste ges rimliga förutsättningar att kunna fortsätta driva och utveckla sina företag med tillgång till kreditfaciliteter och finansiering.

Johan Brinkenberg

Verkställande Direktör Nordic Guarantee 


Vi bygger en farlig framtid om LOU ska rundas

Kommunstyrelsens förslag att teckna ett avtal med Avalanche Capital för att friskriva sig från eventuella kostnader för viten och skadestånd om sådan skul-le uppkomma är förvisso en smakfull ekonomisk försäkran på kort sikt.
De långsiktiga konsekvenserna av ett sådant beslut kan bli långt mer kostsamma för kommunen ur flera perspektiv.


Vi anser att eventuella kortsiktiga ekonomiska vinster inte får gå före ett förlorat förtroende för kommunens anseende som part vid upphandlingar.
Om kommunfullmäktige beslutaratt underteckna det avtal som ligger på bordet riskerar vi att öppna en Pandoras ask som när den stängs endast innehåller hoppet.Utöver bygden har man då släppt ut tröstlöshet och förtvivlan.
Låt oss reda ut varför. 

Lagen om offentlig upphandling är en lag som säkerställer att kommunen som beställare  skall behandla alla leverantörer likvärdigt.
Detta sker genom att upphandlingar sker inom fastställda regler som leverantörer skall förhålla sig till inför och under varje upphandling. På detta sätt skall ingen leverantör kunna få fördelar gentemot någon annan. När upphandlingen är gjord och avtal är skrivet skall detta ha skett på ett för alla parter rättssäkert sätt.

Vid upphandlingen av Barents Center användes ett för Haparanda kommun nytt upphandlingsförfarande: konkurrenspräglad dialog. Detta innebär att kommunen bjöd in intressenter till dialog om hur det som senare skulle bli Barents Center kunde förverkligas. Under denna dialog myntades även begreppet ”hemliga klubben” just för att dialogen var hemlig för att säkerställa att upphandlingen kunde gå till på ett rättssäkert sätt. När anbudstiden gick ut stod det klart att Avalanche Captials förslag till hur Barens Center kunde förverkligas vann majoritetens gillande.

Kommunfullmäktige fattade beslut om att tilldela Avalanche Capital uppdraget att förverkliga projektet.
Ett avtal förhandlades fram mellan kommunen och Avalanche Capital där man förband sig att förverkliga projektet och kommunen skulle hyra en gymnasieskola och multiarena under en period av 25 år.

Vid förhandlingarna var vi från oppositionen ytterst nogsamma med att avtalet skulles krivas med Avalanche Captial just för att detta var vad kommunfullmäktige beslutat då Avalanche Capital var det bolag som lämnat in det vinnande anbudet.
När så Avalanche Capital överlåter fastigheterna och hyresavtalen till annan part sker således ett avsteg från vad som faktiskt avtalats.

I vanliga fall hade detta inte behövt innebära några problem, men nu är avtalen skrivna efter att en offentligupphandling har skett där spelreglerna är fastställda från början.
Låt oss likställa det med att ett av lagen under det nu pågående fotbolls-VM ensidigtbestämmervid turneringens  början  att ”vi får ta bollen i händerna  utan påföljd”.
Naturligtvis skulle inget av de andra lagen ställa upp på en  sådan  regel ändring, proterna skulle bli högljudda och konsekvenserna för laget som ändrar reglerna skulle bli avsevärda.
Ett god kännande av avtalet på måndagens kommunfullmäktige är ett godkännande av nya spelreglerförupphandling i Haparanda kommun.

Det bryter mot intentionerna i Lagen om offentligupp handling,det bryter mot likabehandlingsprinciperna, det försvagar kommunens ställning och förtroende inför kommande upphandlingar.
De som har tillräckligt stor börs kommer i framtiden att spela med andra regler än övriga.
Bara bolagens egen kreativitet sätter gränser för vad som får och inte får göras.
Protester kan avfärdas med att så har ni minsann gjort tidigare.

På spel står således långt mycket mer än eventuella skadestånd och viten, utan till syvende och sist Haparanda kommuns rykte om att vara en tillförlitlig part om hur upphandlingar görs och avtal följs.
Det är ett pris som vi inte är villiga att betala.


Sven Tornberg
Gun-Britt Liljergren
Janne Lind
Ledamöter i Haparandas kommunstyrelse (C)


Debattartikeln har tidigare publicerats i Haparandabladet

 

 


Mansdominansen fortsatt kompakt på de högsta chefspositionerna

Vi bär alla ett ansvar för de normer och strukturer som gör att kvinnor i mycket mindre utsträckning erbjuds toppjobben. Alldeles för ofta rekryteras män efter potential medan kvinnor bedöms utifrån prestation, skriver Annika Elias, ordförande Ledarna, i en debattartikel.

Ledarna, Sveriges chefsorganisation, kartlägger årligen jämställdheten i den svenska chefskåren. Bland annat tittar vi närmare på de 50 största företagen i Sveriges samtliga 21 län. Av dessa 1050 företag har bara strax över hundra en kvinna på vd-posten.

I nuvarande takt dröjer det ytterligare ett halvsekel - ända till 2065 - innan det finns lika många kvinnor som män på de högsta chefspositionerna i näringslivet. Mansdominansen är fortsatt kompakt på de högsta chefspositionerna.

Inom byggbranschen är inte ens en chef på tio en kvinna. En låg andel kvinnliga chefer inom vissa branscher är inte bara problematiskt ur ett jämställdhetsperspektiv. Det utgör också ett rekryteringsproblem med tanke på att kvinnor i regel är mer välutbildade än män.

Arbetsgivare och chefer måste såklart ta sitt ansvar. Det är viktigt att företag och organisationer ser över sina rekryteringsprocesser och aktivt arbetar med jämställdhet. Men för att fler kvinnor ska nå bortom glastaken behövs mer än förebilder och tydliga karriärvägar.

Jämställdhetsarbetet i verksamheterna måste fortsätta parallellt med politiska reformer, som en mer individualiserad föräldraförsäkring och kvoteringslagstiftning. Vi bär alla ett ansvar för de normer och strukturer som gör att kvinnor i mycket mindre utsträckning erbjuds toppjobben. Alldeles för ofta rekryteras män efter potential medan kvinnor bedöms utifrån prestation.

Men även om verksamheter gör sitt, behövs draghjälp från reformer av mer politisk art för att få en hävstångseffekt i jämställdhetsarbetet. Inte minst om vi ska lyckas rucka på förlegade föreställningar om vem som kan och vill bli chef.

Kvotering till bolagsstyrelser behövs, men det räcker inte. Av de 1 050 företag som ingår i vår undersökning skulle bara ett fåtal beröras av en lag om kvotering till börsbolagsstyrelser.

För att kompetenta kvinnor ska ses som chefspotential i lika stor utsträckning som deras manliga kollegor behövs bredare politiska åtgärder. En mer individualiserad föräldraförsäkring tillhör de viktigaste.

För fortfarande är fördelningen av föräldradagarna så pass ojämn att kvinnor på chefspositioner ses som osäkra kort när det kommer till befordran. Samtidigt har vi en ny generation av manliga talanger och potentiella chefer som ser det som en självklarhet att vara föräldraledig. En mer individualiserad föräldraförsäkring skulle således inte bara fördela riskpremien mer lika mellan könen, utan även ge männen en större valfrihet.

Som förklaring till föräldraskapets ojämlikhet nämns ofta att familjer på grund av löneskillnader tjänar på att kvinnan är hemma längre än mannen. Den typen av ekonomiska argument har gång på gång motbevisats – även kvinnor som tjänar mer än den andra föräldern tar generellt ut mer ledighet.

Därför är det positivt att politikerna nu föreslår ytterligare en pappamånad. Sveriges chefsorganisation Ledarna hade gärna sett att man gått ännu längre.

Vi är övertygade om att en mer individualiserad föräldraförsäkring tillsammans med lagstiftad kvotering är viktiga steg mot att fler kvinnor än idag ska kunna ta sig upp till de högsta chefspositionerna. Vi vill tro att en tredje pappamånaden är ett första tecken på att riksdagen är beredd att ta sitt ansvar för ett jämställt arbetsliv, på allvar.

För Sverige har nämligen inte längre råd att slösa bort kompetens och chefspotential genom att välja bort ytterligare en generation kvinnor från ledande positioner. Förändring väcker alltid starka känslor, och både kvotering och föräldraförsäkringen berör många. Men precis som chefer måste också politiker emellanåt kunna våga fatta tuffa beslut. Det brukar kallas ledarskap.

Annika Elias, ordförande Sveriges chefsorganisation Ledarna

Artikeln var publicerad på Aftonbladet Debatt den 5 maj 2015.


Bra tillfälle för mer långsiktighet

Bostadsbristen i Sverige är akut och den kostar i form av utebliven tillväxt. Men även akuta problem mår bäst av lösningar som håller över tid.

Sverige möter globaliseringens och urbaniseringens utmaningar med bostadsbrist. Bostadsbristen finns här och nu och den behöver hanteras. Regeringen har som målsättning att det ska byggas 250 000 bostäder fram till år 2020. Det är en ambitiös nivå sett till hur mycket som byggts de senaste åren.

Det enda positiva med bristen på bostäder är att den sätter bostadspolitiken och stadsplaneringsfrågor i fokus. Att regeringen har höga ambitioner är bra, även om vi ställer oss tveksamma till en del av lösningarna. Att det byggs är helt nödvändigt för att möta exempelvis urbaniseringens utmaningar. Hur byggtakten ska öka, med kvalitet, till lägre pris och på ett sätt som stimulerar till en mer sammanhållen stadsmiljö är svårare att besvara.

Givet det stora behov av bostäder som finns och regeringens politiska ambition så är det ett gyllene tillfälle att sätta långsiktigheten och hållbarheten i fokus. Även om bostadsbristen är här och nu så behöver vi tänka och planera långsiktigt. Stadsplaneringen är helt central för en bra struktur och hållbarhet. Infrastrukturen, i form av gångstråk, vägar och kollektivtrafik, måste finnas med från början. Att rätta till och få dessa delar på plats i efterhand är både svårt och dyrt. Långsiktighet och hållbarhet är extremt viktiga ledord i detta sammanhang. 

Synen på investeringar behöver också förändras. Projektering, planering och byggande är en förhållandevis liten del av livscykelkostnaden. Drift och underhåll är den största kostnaden över tid.  Det som är en besparing idag riskerar att bli en större kostnad om ett antal år. Därför är det viktigt med investeringar i tidiga skeden i projekt.

Bostadspolitiken skulle också den må bra av mer långsiktighet. Det saknas egentligen inte förslag om vad som ska göras för att få fart på byggandet – men det saknas en politisk samsyn om utgångspunkterna. Förmodligen skulle en blocköverskridande överenskommelse om gemensamma, översiktliga och långsiktiga regler vara en av de viktigaste åtgärderna för att höja tempot på bostadsbyggandet. Tills en sådan överenskommelse är på plats får vi hålla till godo med ryckigheter kring exempelvis byggsubventioner och bullerregler. Det är synd.

 

Magnus Höij
Vd, Svenska Teknik&Designföretagen

Bra tillfälle för mer långsiktighet

Nödvändigt minska hushållens skuldsättning - på rätt sätt

Att få tvärstopp i bostadsproduktionen är ganska enkelt att åstadkomma. Att få upp farten igen kan ta lång tid. Riksbyggen instämmer med Finansinspektionen att det är nödvändigt minska hushållens skuldsättning. Nu kan vi konstatera att förslaget om amorteringskrav inte blir av. När det gäller hushållens skuldsättning och de problem som det kan leda till, deltar Riksbyggen gärna i en dialog för att hitta konstruktiva lösningar som inte riskerar att hämma bostadsbyggandet

Förslaget om ökade amorteringskrav i dess nuvarande form innebär en betydande risk som kan få en allvarligt negativ effekt på bostadsmarknaden i ett redan problematiskt läge. För att undvika dessa negativa effekter, förslår därför Riksbyggen att övergången till tvingande amorteringskrav sker gradvis och över en längre period. Vi föreslår även en tidsbegränsad amorteringsfrihet för nyproducerade lägenheter samt av samhället subventionerat bostadssparande.

Riksbyggen instämmer med Finansinspektionen att hushållens höga skuldsättning innebär en risk ur ett makroekonomiskt perspektiv, men också med den ökade sårbarhet en hög skuldsättning innebär för de högt belånade hushållen. Det är därmed nödvändigt med en ökad grad av amortering av bolån.

Men, när de hushåll som är målgruppen för en stor andel av bostadsproduktionen får svårare att efterfråga bostäder, finns en stor risk för att nyproduktionstakten avtar. Störst inbromsning riskerar att ske på de bostadsmarknader där prisutvecklingen varit högst och där många människor redan är högt belånade. Effekten riskerar att bli en lägre bostadsproduktion istället för den ökade takt som är nödvändig för att motverka den alltmer utbredda bostadsbristen, speciellt i storstadsregionerna.

För att nå en långsiktigt hållbar bostadsmarknad där de nödvändiga, men riskabla åtgärderna kan genomföras, föreslår Riksbyggen att övergången sker gradvis och över en längre period, med mål att nå ner till 70 procent av det totala bolånet:

  • 2015 införs ett amorteringskrav för nya bolån om minst 1 procent per år.
  • 2020 höjs amorteringskravet för nya bolån till minst 1,5 procent.
  • 2025 höjs amorteringskravet för nya bolån till minst 2 procent.

Vi förelår dessutom åtgärder för att stimulera ökad rörlighet samt dämpa risken för avmattning:

  • Reglerna om amorteringskrav tillämpas inte vid första upplåtelsen av ny bostad.
  • Införa av samhället subventionerat bosparande.

Den kraftiga urbaniseringstrenden, låg nyproduktion, underskott av hyresrätter, införande av bolånetaket och den starka prisutvecklingen i storstadsregionerna gör att unga hushåll och andra inflyttande grupper redan har svårt att efterfråga bostäder. En minskad rörlighet på bostadsmarknaderna där behovet är som störst, drabbar också dessa grupper vilket är negativt ur såväl individ som arbetsmarknad och tillväxtperspektiv.

Det är nödvändigt att minska hushållens skuldsättning, men låt oss göra det på rätt sätt. Att få tvärstopp i bostadsproduktionen är ganska enkelt.
Att få upp farten igen kan ta lång tid.
 

Mårten Lilja,

Affärsområdeschef Bostad samt VVD Riksbyggen


Presentation

Här publiceras debattinlägg från gästskribenter som ger sin syn på branschen.

Taggar